En halv miljard. På några veckor. Svenskarna överraskar sig själva med ett sällan skådat mått av empati för omvärlden. Kanske kommer denna nyupptäckta solidaritetsglädje att slå rot. I så fall kommer svenska journalister att tvingas göra ett lappkast i sina beskrivningar av allehanda främlingar. Ett aktuellt exempel: Stockholmstidningarnas artiklar om tunnelbanetiggare från Öst. I lördags […]
En halv miljard. På några
veckor. Svenskarna överraskar sig själva med ett sällan
skådat mått av empati för omvärlden. Kanske
kommer denna nyupptäckta solidaritetsglädje att slå
rot. I så fall kommer svenska journalister att tvingas göra
ett lappkast i sina beskrivningar av allehanda främlingar.
Ett aktuellt exempel: Stockholmstidningarnas
artiklar om tunnelbanetiggare från Öst. I lördags
skriver DN:s Caspar Opitz om dessa organiserade familjer ”som
opererar på dagtid” ibland med stora summor pengar på
sig, men aldrig att de påträffats hungriga eller i nöd.
Tonen är irriterad, typ: ”hur ska dessa gangsters stoppas?”
Polisen står handfallen. DN likaså. SL har försökt
allt, men utan framgång. ”Det är helt enkelt inte
förbjudet att tigga på det sättet”, konstaterar
SL uppgivet och uppmanar folk att inte ge några pengar.
Alla misstänker starkt att lapparna
som tiggarna använder innehåller uppdiktade historier.
Det är givetvis sant, men ändrar ingenting. DN:s antisolidaritet
är motbjudande.
Att människor lämnar misären
i Europas periferi och åker till Stockholm för att tigga
pengar så att deras barn ska kunna få en utbildning
eller för att ha råd att laga taket på huset (se
Arbetaren 28/04) har ingen tagit reda på. Det räcker
så bra med Polisen och SL som källor.