De drar ifrån igen. Efter ett
par mediokra säsonger blev 2003 ett dunderår för
de svenska direktörerna – inkomsterna växte till sig med
14 procent och en genomsnittlig vd fick ytterligare drygt en halv
miljon skäl att le. Det visar en ambitiös kartläggning
i senaste numret av LO-tidningen (14/1-2005). Efter en topp år
2000 sackade kapitalinkomsterna i spåren av börsbubblan,
men så ljusnade det igen och snitt-vd:n kunde för år
2003 notera en ökning av den sammanlagda inkomsten med cirka
600 000 kronor. Men djupdykningen i direktörernas lönekuvert
visar på stora skillnader i inkomster. Högst lön
kunde Tele 2:s vd Lars-Gunnar Jarnheimer räkna hem: 19,5 miljoner
kronor. Eller 86 industriarbetarlöner. Kungen bland direktörer
detta år var emellertid finansmannen Fredrik Lundberg. Med
både lön och kapitalinkomster kammade han hem 313 miljoner
kronor – 1 378 industriarbetarlöner! Detta ska jämföras
med den knapadel bland börsens vd:ar, drygt 40 procent, som
inte ens tjänar tio gånger så mycket som en industriarbetare.
Bara fyra av de 265 kartlagda direktörerna är kvinnor,
varav en hamnar bland fem-i-topp, enligt LO-tidningens undersökning.
Ett lyxproblem, skulle vissa hävda. Men det visar ett mönster
som är välkänt från resten av samhället:
där pengarna finns, där finns männen. Och tvärtom.
Kanske är det annars så att Jarnheimer
och de andra direktörerna i Stenbecksfären är särskilt
lyckligt lottade. Lönen står där ofta inte alls
i proportion till storleken på företaget. Andra faktorer
spelar roll: erfarenhet, lönsamhet, entreprenörskap och
förmåga att bygga upp ny verksamhet. De goda egenskaperna
räknas upp av Metros vd Pelle Törnberg, som kapat åt
sig en åttondeplats i löneligan med en årslön
på 10,5 miljoner – trots att Metro bara hamnar på 350:e
plats storleksmässigt. Själv är han nöjd med
sin lön, säger han. Och det har han naturligtvis skäl
att vara. En vd i ett av de 20 största svenska företagen
borde inte ha mer än 2,2 miljoner i årslön, enligt
en opinionsundersökning bland LO-medlemmar. Skillnaden i uppfattning
om vad som är en rimlig lön sätter fokus på
frågan om vad som egentligen är grunden för lönesättningen
i näringslivets topp. Det får mig osökt att tänka
på en aktuell historia där två av Törnbergs
kolleger spelar huvudrollen.
MTG:s vd Hans-Holger Albrecht – tvåa
i löneligan med en årslön på 18,5 miljoner
– har nämligen lyckats visa att vissa faktorer definitivt inte
spelar in. I förra veckan gjorde han tydligt att hög lön
till exempel inte behöver vara sammankopplat med gott omdöme.
Albrecht tvingades då lämna Metros styrelse efter att
det avslöjats att han inlett ett tal inför 250 personer
på en säljkonferens lite skämtsamt, med orden: ”Ladies,
gentlemen and niggers”. Metro-chefen tvingades rycka ut och
be tidningens amerikanska samarbetspartners om ursäkt. Aktien
sjönk. Albrecht bedöms dock ha tillräckligt med omdöme
för att sitta kvar som vd för MTG, med en årslön
som motsvarar 81 industriarbetarlöner.
Även direktörskollegan Steve Nylund
gläntade på dörren till sitt mer informella jag
på en säljkonferens – och tvingades avgå som vd
för Metro USA. Han skämtade till det om ”niggers”
och deras könsorgan. Steve Nylund kvarstår dock som vice
vd för Metro International. Så hade han också,
som DN kunde berätta, en riktigt bra ursäkt: Folk började
dra roliga historier och Steve hade inga på lager och fick
ta en på mobilen och – aj, aj – han direktöversatte och
det ska man ju vara försiktig med när det gäller
andras skämt för där fanns det där olämpliga
ordet, och så gick det som det gick…
För säkerhets skull ska nu personalen
utbildas och en expert
på etiska frågor har anställts.
En lika nödvändig som välriktad åtgärd.
Eller hur!
Sällan har väl glappet varit större
mellan lön respektive omdöme, ansvar och nytta.