Bostadssituationen i Sveriges städer
börjar bli helt desperat. Bara i Stockholm står över
100 000 i bostadskön och varannan person mellan 20 och 27 år
saknar egen bostad. Antalet hemlösa växer och uppgick
förra året enligt Socialförvaltningen till 3 370
i Stockholm. Och situationen är nästan lika illavarslande
på andra håll i landet.
Unga är den värst utsatta gruppen.
Enligt Hyresgästföreningen skulle det behöva byggas
120 000 lägenheter bara för att täcka behoven hos
20-27-åringar. Och det behövs billiga lägenheter
– enligt samma källa lever nästan var tredje i åldersgruppen
under socialbidragsnormen när boendekostnaderna är betalda.
Det är oerhört tyst om det faktum
att hyrorna nästan har fördubblats sedan början av
1990-talet. Det beror inte främst på att kostnaderna
för nybyggen har skenat iväg – en skandal i sig, orsakad
av kommunal byråkrati och byggbranschens karteller och oligopol
– eller att värdarna, även de så kallat allmännyttiga,
har ökat sina vinster. Den främsta orsaken är skattehöjningar.
En hyresgäst betalar i dag större andel skatt på
sitt boende än villaägarna, som varje år högljutt
demonstrerar mot fastighetsskatten.
Bostadsbristen är ingen slump, inget
misstag. Den är konsekvensen av ett politiskt system som bytt
kurs – och stött på grund. 1970 byggdes 110 000 bostäder
i Sverige – nu byggs det ungefär 20 000 per år. Det är
färre per capita än i något annat västeuropeiskt
land.
Allmännyttan skapades för att
ta socialt ansvar, men enligt tidskriften Tromb, som gjort ett läsvärt
nummer om bostadsbristen (se www.tromb.net), har de kommunala hyresvärdarna
ersatt solidariteten med soliditeten. Det enda de numera bygger
upp är sin egen kassa.
Det finns ekonomiska skäl till detta.
Bostadsmarknaden liknar på många sätt arbetsmarknaden.
Företagen vill ha arbetslöshet så att de kan välja
och vraka bland arbetare samtidigt som löner och arbetsvillkor
pressas tillbaka. Värdarna vill ha bostadsbrist, så att
de kan välja och vraka bland hyresgäster och pressa upp
hyrorna.
Samtidigt som styrkeförhållandena
har vänts till hyreshajarnas fördel florerar historier
om hur unga människor ställer upp på sex för
att få hyra ett rum eller tvingas betala ockerhyra i tredje-fjärdehand.
Värdarna blir allt mer intoleranta och ersätter socialt
ansvar med hemlöshet.
Som skandalen i Malmö som briserade
i fredags: Det ”allmännyttiga” MKB svartlistar på
ett kriminellt sätt hyresgäster som haft en fest, har
stökiga brorsor eller blir misshandlade av sina män!
Borgarna drar nytta av den katastrofala
situationen genom att skylla alla problem på hyresregleringen.
Men det finns inget som säger att fri hyressättning skulle
lösa bostadsbristen – bara att det skulle orsaka ännu
högre hyror.
När det gäller bostäder är
politikerna allt annat än maktlösa. Kommunerna tillhandahåller
mark och bygglov. De skulle kunna snabba på planeringsprocesserna,
de skulle kunna ställa krav på bolagen – inte minst sina
egna – att bygga billiga hyresrätter, de skulle kunna utmana
oligopolen.
Ett sista argument är att det mitt
i bostadsbristen finns 13 000 arbetslösa byggjobbare i Sverige.
Det finns helt enkelt inga rimliga bortförklaringar.
Bygg billiga bostäder nu!