Vissa saker kan man ta patent på,
såsom bilmotorer, mediciner och numera även gener. Annat
ligger utanför patentlagarnas ramar – exempelvis kunde ”uppfinnaren”
av varuhuset inte få monopol på idén.
I USA beviljas numera även patent på
funktioner i dataprogram, vilket innebär betydligt mer omfattande
ensamrätter än den upphovsrätt som annars omfattar
programvara.
Lite förenklat kan sägas att medan
upphovsrätten skyddar ett specifikt program, exempelvis Microsoft
Word, skulle patent ha kunnat ges på själva idén
ordbehandlingsprogram. Konsekvensen blir att konkurrenter till patentinnehavaren
kan förbjudas att skapa ett program som gör ungefär
samma sak fast bättre.
Trenden är också att patentmyndigheterna
allt mer lättvindigt beviljar de mest mystiska patent till
storföretag. Förra året fick Microsoft exempelvis
amerikanskt patent nummer 6 727 830 på ”uppfinningen”
att man kan starta ett program med dubbelklick.
Naturligtvis förbjuder inte Microsoft
alla andra att göra program som använder dubbelklick.
I stället samlar stora dataföretag på sig gigantiska
”patentportföljer” som vid väl valda tillfällen
kan användas för rättsprocesser enbart ägnade
att göra livet svårare för konkurrenterna.
Hur detta skulle gynna innovation är
svårt att förstå, men oundvikligen skapas många
arbetstillfällen – för patentadvokater.
Att skärpt patentskydd leder till ökad
monopolisering är lätt att begripa. Patent, liksom upphovsrätt,
är per definition statligt reglerade monopol (patent gäller
numera i 20 år). Varken läkemedelsindustrins extrema
vinstmarginaler i förhållande till övriga branscher
eller Microsofts helt dominerande position inom flera sorters dataprogram
är någon slump. Tvärtom är de konsekvenser
av rådande patent- och upphovsrättslagar.
Det besynnerliga är hur stater och
överstatliga institutioner hanterar detta. I stället för
att minska omfattningen av de monopolprivilegier som man utdelat,
så utökas de – samtidigt som man stiftar nya regleringar
som i möjligaste mån ska stävja de monopol som de
första regleringarna har skapat.
EU-kommissionen har krävt åtgärder
mot att Microsoft ”missbrukar sin ställning som dominerande
aktör” och fick i december rätt i EG-domstolen, som
tvingade storföretaget att göra ändringar i Windows
samt böta en halv miljard euro. En svidande förlust för
världens största programvaruföretag. Men med hjälp
av samma EU-kommission vinner Microsoft samtidigt segrar i sin kamp
för att patent på mjukvara ska införas i Europa.
I måndags godkände kommissionen ett direktiv om mjukvarupatent
(eller ”patent på datarelaterade uppfinningar”),
vilket är ett stort steg mot ett definitivt beslut.
Detta skedde i strid med Europaparlamentets
krav på omstart av hela direktivet, och efter månader
av både öppna konflikter och riktigt fult spel i kulisserna
(bland annat har man försökt driva
igenom frågan på ett toppmöte
för … fiskefrågor!)
Den amerikanske juridikprofessorn Lawrence
Lessig konstaterar på sin hemsida att han omöjligen kan
se det demokratiska i den härva av byråkrati och lobbying
som lett fram till direktivet:
– Varför Europa frivilligt skulle anta
ett direktiv som skulle lägga bördor på dess mjukvaruutvecklare
och enbart gynna USA-baserade företags intressen är bortom
min fattningsförmåga.
Bland de ivrigaste förespråkarna
för europeiska mjukvarupatent finns Sverige. Eller närmare
bestämt de två svenska partier som, uppbackade av Svenskt
Näringsliv, säger ja: socialdemokraterna och moderaterna.
Spelar då patenten någon roll
för dig och mig? Ja. Om vi för en stund bortser från
deras potentiellt förödande verkan för fri mjukvara
har patentlagars omfattning en mycket konkret verkan på den
offentliga sektorns möjligheter att tillhandahålla välfärd.
Precis som skärpta läkemedelspatent
gröper ur sjukvårdens ekonomi genom ökade kostnader
för mediciner, skulle patent på mjukvara bland annat
slå mot skolornas redan trängda resurser.