Mia Engberg har anklagats för att ligga nära det politiskt inkorrekta. Den lesbiska porrfilmen Selma orsakade morr här och var, inte minst i vänsterkretsar. Det var ett experiment – i alla fall för publiken – som hade kunnat gå överstyr, men som roddes i hamn ganska så sexigt och mjukt (lite väl ”soft” var kritiken […]
Mia Engberg har anklagats för
att ligga nära det politiskt inkorrekta. Den lesbiska porrfilmen
Selma orsakade morr här och var, inte minst i vänsterkretsar.
Det var ett experiment – i alla fall för publiken – som hade
kunnat gå överstyr, men som roddes i hamn ganska så
sexigt och mjukt (lite väl ”soft” var kritiken från
andra håll). Mia Engberg berättar alltid kompromisslöst
och med största respekt för individens frihet och val
av livsstil, och hennes filmer efterlämnar därmed en känsla
av befrielse, även om de skildrar en person som dör i
aids eller brottas med sin könsidentitet på det mest
existentiella plan.
I Hässelby 165 presenterar hon fyra
unga innevånare i Hässelby utanför Stockholm; ingen
problemförort men inte heller en plats dit folk med pengar
flyttar.
Frazze, Ayesha, Julio och ”Dino”
är en kvartett som har gemensamt att de kanske inte har så
mycket att säga till om i den stora världen, men gör
en hel del av den lilla.
Filmen väcker funderingar om vilken
värld som egentligen betyder någonting. När banken
blåser Julio på flera tusen kronor vägrar han att
tala etablissemangets språk utan konfronterar, hemifrån
sin egen telefon, tjänstemännen med rasismen och invandrarföraktet
han känner. Han vägrar att bli en skrikande pinsamhet
i bankens marmorhall. Den scenen är en av filmens starkaste,
och kan representera Mia Engbergs förmåga att betrakta
också en person i tillfälligt underläge med respekt.
Valspråket ”vägra vara offer” gör hon
till sitt och sina hjältars i varje film, inte minst i denna.
Vilket också filmtiteln representerar: 165 som stolt (postnummer)områdestillhörighet,
som erövrande och – exempelvis som tags i tunnelbanan – spridande
av symbol för den egna hemmaarenan.
Också Frazze, 13 år och avstängd
från skolan på grund av dampdiagnos, är en viktig
gestalt. Han skulle kunna skildras med många andra förtecken
än respekt, men framställs i stället som en varm,
klurig och tänkande person med mer eller mindre strålande
framtid – om bara omgivningen slutar sätta krokben för
hans lite vingliga tonårsfärd.
Utan dessa fyra vore jordens befolkning
bra mycket fattigare.