Som gravid i ?ttonde m?naden m?ts jag
av m?nga som vill prata lite om bebisen jag har i magen. De flesta
fr?gar: Sparkar den mycket?
Jag svarar: ja, j?ttemycket och h?rt!
N?rmast reflexm?ssigt f?ljer då kommentaren:
jas?, d? ?r det nog en pojke.
Att inte reflexen blir att svara: jas?,
d? ?r det nog en flicka som precis som du kommer att ?gna sig ?t
fotboll, thaiboxning och feministiskt sj?lvf?rsvar, s?ger en hel
del om de k?nsstereotypa f?rv?ntningarna p? sm? pojkar och flickor
– redan i livmodern.
Flickor f?rv?ntas inte vara aktiva, utan
snarare stillsamma och s?ta och b?ra upp sina rosa spetskl?der med
ett leende. F¯rv?ntningarna p? de sm? formar oss f?r livet
och det ?r oftast f¨rst n?r vi blir medvetna feminister som
det stela flickleendet f?rbyts till en barskare uppsyn, i takt med
att vi ?ppnar ?gonen f?r diskriminering, h?rskartekniker, sexuellt
v?ld, l?gre l?ner och s? vidare.
?r detta n?got som det nylanserade Feministiskt
initiativ kommer att kunna råda bot på? Redan nu ser
vi i alla fall att de skakar om etablissemanget en hel del, vilket
är ett positivt tecken.
Den vanligaste kommentaren de senaste dagarna
är att ett feministiskt parti snarast banar väg för
en borgerlig valseger – i och med att det kan leda till att antingen
vänsterpartiet eller miljöpartiet åker ur riksdagen
alternativt att sossarna backar. Men i det resonemanget finns ingen
automatisk logik. Samtliga partier kan ju komma över 4 procentspärren.
Ett feministparti kan lika gärna ta
så många röster från borgerliga väljare
att de säkrar ytterligare fyra år för regeringen
Persson. Som då får en välbehövlig feministisk
blåslampa i häcken.
Ett sympatiskt drag i lanseringen av Feministiskt
initiativ är att de samtidigt som de siktar på riksdagen
(med största sannolikhet) uttrycker skepsis mot övertron
till den parlamentariska politiken – för den är långt
ifrån den enda politiska arenan av betydelse. Och att de vill
bygga ett parti utifrån gräsrotsdemokrati på lokal
nivå, i stället för en demokratiskt luddigare lista,
låter vettigt. Men när Gudrun Schyman vänder frågan
om huruvida initiativet står till vänster eller höger
till att de feministiska perspektiven ofta går på tvärs
i den skalan blir det ganska mycket luft i retoriken. Visst riskerar
kvinnor ur alla samhällsklasser att utsättas för
våld och lönediskriminering, men i de flesta frågor
bottnar valet av strategier för att råda bot på
problemen just i höger-vänsterskalan.
Medan en borgerlig feminist vill privatisera
mer av skola, vård och omsorg som en strategi för att
få upp lönerna, blir feministerna på vänsterkanten
snarast förbannade på en sådan politik – vi ser
ju att exploateringen av kvinnor ökar när pengapotten
dessutom ska räcka till privata vinster. Om lönerna eventuellt
går upp några kronor på bekostnad av en ännu
stressigare arbetsmiljö, vad är då vunnet?
Men tills det finns ett partiprogram som
eventuellt visar sig sakna klassperspektiv ropar jag gärna:
heja! Och stämmer upp det gamla feministiska slagordet: darra,
darra, häxorna är här!
Samtidigt höjer jag ett varnande pekfinger
för att luften snabbt kan gå ur en rörelse som siktar
på riksdagen
– och lyckas. Se hur folkrörelsen mot
porr i Norge på 1980-talet punkterades av en lag som förbjöd
porren, på bekostnad av att det nödvändiga medvetandehöjande
arbetet ebbade ut. Och aldrig har intresset för miljöfrågor
varit större bland politiker (enligt statsvetaren Lena Wägneruds
forskning) än 1988 när miljöpartiet tog sig in i
riksdagen. Men så mycket mer än läpparnas bekännelse
blev det inte för det stora flertalet.