I skrivande stund pågår
ännu förhandlingarna som berör löner och
arbetsvillkor för 400000 anställda i kommuner och
landsting. De två huvudkombattanterna, Kommunals Ylva
Thörn och Kommunförbundets ordförande Åke
Hillman, är båda socialdemokratiska trotjänare.
Thörn är som alla LO:s förbundsordföranden
s-medlem, och Hillman var tidigare kommunalråd (s) i
Västerås. Ordföranden för Hillmans partidistrikt
i Västmanland var för övrigt Sven-Erik Österberg,
nu befordrad till statsråd i Perssons ministär
– med ansvar för kommuner och landsting.
Göran Persson, förresten,
var ju den som i valrörelsen 2002 tände de underbetalda
kommunalarnas hopp genom att säga att det var deras tur
att få upp lönerna. Det var en direkt bidragande
orsak till att Kommunal på hösten 2002 sade upp
det tredje året på sitt avtal, ett beslut som
stöddes av Göran Persson. Andra socialdemokrater,
som partistyrelseledamoten och Handels ordförande Ninel
Jansson, blev däremot rosenrasande över Kommunals
krav. Men hon var i alla fall nöjd efter strejken 2003,
då det visade sig att Kommunal ändå inte
fick mer än andra förbund.
I årets förhandlingar pågår
nya upplagor av ”rosornas krig”, som det hette när
dåvarande LO-ordföranden (och partistyrelseledamoten)
Stig Malm attackerade s-regeringen.
Den 5 april uppmanade nio socialdemokrater
på DN Debatt s-politiker i kommuner och landsting att
”möta Kommunals krav på bättre löner
och arbetsvillkor”. En av de nio är s-riksdagsledamoten
Anne Ludvigsson, som i måndags utmanades på debatt
i P1:s Studio Ett av SACO-ordföranden Anna Ek-ström.
Ekström ansåg att politiker inte bör lägga
sig i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Till
saken hör att även Anna Ekström har ett förflutet
som socialdemokratisk politiker, som statssekreterare under
förra näringsministern Björn Rosengren.
Under vårens förhandlingar
har även tre s-styrda kommuner, Karlstad, Kumla och Ockelbo,
valt att tillmötesgå ett av Kommunals huvudkrav,
nämligen att höja lägsta lönen till 15000
kronor. Detta retade gallfeber på Kommunförbundet,
med före detta kommunalrådet Hillman i spetsen,
med samma argument som ovan: politiker ska inte blanda sig
i förhandlingar på arbetsmarknaden.
Det blir förstås något
svårbegripligt när socialdemokrater hoppar mellan
att vara politiker och partsföreträdare, och för
den delen även mellan att representera arbetare och arbetsgivare.
Samtidigt blir de berörda, kommunalmedlemmarna, närmast
bifigurer i ett spel på en helt annan nivå, som
bara på ytan, tycks det, är en kraftmätning
mellan arbetsmarknadens parter.
Om kommunalarna kommer att få
igenom sina krav denna gång är ännu oklart.
Man undrar: Vore det inte enklare
att avgöra frågan om kommunalarbetarnas löner
på nästa partikongress i stället för
att leka lönerörelse?
Eller kanske ett partioberoende
fack vore på tiden?