I Fackförbundstidningen Hotellrevyn uppmärksammas en ny undersökning av Arbetsmiljöverket, ”Tunga lyft och annat kroppsligt tungt arbete”. Den visar att kvinnor som arbetar i kök eller med städning i relativt liten utsträckning känner att deras arbete är psykiskt påfrestande. Det är 22-34 procent som gör det, medan genomsnittet är 49 procent. Ändå känner hela 21-24 procent […]
I Fackförbundstidningen Hotellrevyn
uppmärksammas en ny undersökning av Arbetsmiljöverket,
”Tunga lyft och annat kroppsligt tungt arbete”.
Den visar att kvinnor som arbetar i kök eller med städning
i relativt liten utsträckning känner att deras arbete
är psykiskt påfrestande. Det är 22-34 procent
som gör det, medan genomsnittet är 49 procent. Ändå
känner hela 21-24 procent varje vecka olust inför
att gå till arbetet, mot 17 procent för genomsnittet.
Hotellrevyn förklarar det med
att arbetsuppgifterna ger värk. 34 procent av kokerskorna
har fått en kroppsskada eller andra fysiska besvär
av arbetet den senaste ettårsperioden. Bland kvinnliga
köks- och restaurangbiträden är siffran 27
procent och bland städerskorna 29 procent.
Köksbiträden är stressade.
77 procent har sällan möjlighet till korta avbrott
till exempel för diskussioner med kolleger. 67 procent
av städerskorna måste varje dag utföra påfrestande
arbetsrörelser.
Lillemor Röhlander är husmor
vid Åsö grundskola och vuxengymnasium på
Söder i Stockholm. I hennes arbete ingår att vara
kokerska, arbetsledare, diskare och städare vid skolköket.
I köket lagas tre rätter varje dag: kött, fisk
och vegetariskt. Hon och arbetskamraterna lyfter många
hundra kilo dagligen. Särskilt tungt är det på
måndagarna då det är varuleverans och matvarorna
måste packas upp och lyftas in i kylskåpen.
– Jag har jobbat här i trettio
år. Det känns i kroppen. Man får ont i armarna
och blir trött i ryggen. Tills för femton år
sedan var det väldigt tungt med bland annat matsäckar,
kantiner och bleck som måste lyftas. Nu är det
lättare eftersom det har blivit mindre format på
de här sakerna. Vi har också fått lyftredskap.
Och grytorna behöver vi inte röra i för hand
längre. Men det är fortfarande tufft. Även
om vi byter av varandra för att arbetet ska bli mindre
enformigt.
Till exempel är det slitsamt
att behöva skura golven. Det finns en skurmaskin men
den används inte dagligen, bara en gång i veckan
vid storstädningen. Vissa arbetsmoment är särskilt
monotona. Värst är det vid disken, där man
måste lyfta och sänka diskbackar om och om igen.
Det blir Lillemor ”jäkligt trött” av.
Men hon går till jobbet.
– Det finns ju vissa grejer som gör
att man känner ”åh, hjälp, jag orkar
inte”. Men på den här skolbespisningen går
vi till jobbet. Det har gjorts en undersökning som visar
att vi har minst sjukfrånvaro bland kökspersonalen
på Södermalmsskolorna. Men som någon här
sade, så har ingen undersökt hur många som
är sjuka som ändå går till jobbet. Precis
som överallt annars så finns det folk här
som egentligen borde vara hemma.
För att förebygga värk
tillhandahåller arbetsgivaren ergonomiska skor och handledsskydd
samt erbjuder massage, vilket många utnyttjar.
– Vi fick tjata för att få
igenom det. Arbetsgivaren måste satsa på friskvård
nu när vi är så få och det är så
hårda arbetsvillkor.
Lillemor är kritisk till alla
nedskärningarna som tvingar personalen att stressa.
– Vi hinner inte planera och diskutera
ordentligt numera. Vi är för få.
Siv Nordin är kokerska och städerska
vid den landstingsägda Ålsta folkhögskola
i Medelpad. Hon känner igen bilden att arbetsuppgifter
som leder till värk gör det psykiskt påfrestande
att gå till jobbet.
– Det är klart att det är
tufft när man har så mycket ont.
Stressen på jobbet är mycket
påtaglig och påfrestande. Särskilt på
sommaren då många kommer på sommarkurser.
– Alla som jobbar i skolköket
har det lika jäktigt. Ändå fungerar det någorlunda.
Det är bara någon gång ibland som det inte
gör det, och det brukar vara under sommaren.