Det är ett vårtecken: bojkotten
knoppar över världen. Den som vill surfa runt i
floran av globala eller landsomfattande bojkottnätverk
har att göra en god stund. Flera världskyrkor diskuterar
intensivt att ta steget. De som redan gjort det – modigast
av alla presbyterianska kyrkan i USA, som beslutat lyfta sina
tillgångar från företag med band till ockupationsmakten
– möter ett enormt gensvar. Nyligen genomfördes
en internationell aktionsdag mot Caterpillar, företaget
som tjänar multum på att förse ockupationsarmén
med de bulldozers som river hem och bygger murar; i Göteborg
inledde ISM samma dag en intensiv telefon- och flygbladskampanj.
Nu har flera butiker i staden tagit bort samtliga Caterpillarprodukter
ur sina lager.
Och så i Storbritannien, häromveckan,
den åtgärd som slutgiltigt bryter vallen från
marginalkrav till brett förankrad politik: universitetslärarnas
fackförbund klubbade en bojkott av två av de israeliska
universitet, Haifa och Bar Ilan, som är djupast involverade
i ockupationen.
I förra veckan presenterades
en opinionsundersökning på DN Debatt. Den visade
att den svenska allmänhetens stöd för Israel
aldrig har varit så lågt som nu. 1969 sade sig
35 procent ogilla Israels uppträdande; nu, våren
2005, gäller det för 83 procent.
I detta läge bestämmer sig
den svenska regeringen för att uppgradera det svenska
stödet till Israel genom att stationera en militärattaché
på den omvittnat proisraeliska ambassaden i Tel Aviv.
Uppgiften för en sådan
är, enligt Sverker Åströms upplysning i Dagens
Nyheter, att garantera ”utbyte av vapen, militär
teknik och underrättelse.”
Den svenska regeringens utrikespolitik:
ett fastfruset ishjärta som gör allt för att
överleva strålarnas värme.
Dags att se till att våren kommer
också hit. Ty på marken i Palestina har koloniseringen
accelererats. Sedan vapenvilan ingicks, bakom fredsprocessretorikens
skydd och omvärldens tro på att utvecklingen är
positiv och snart är freden här, har Ariel Sharon
expanderat de största bosättningarna, höjt
takten i murbygget och inlett helt nya massförstörelseprojekt,
som den livsfarliga dumpningen av det mesta av hela det israeliska
samhällets sopor rakt på Västbankens största
vattenreservoar, hundratusentals palestiniers livskälla.
Ingen hör vad han gör.
Ingen? Jo, de gräsrötter,
folkrörelser och frivilligorganisationer som inte är
uppbundna till den kapitalbaserade makt som aldrig på
egen hand kommer att fjärma sig från Israel: de
hör. Och de agerar. Bojkotten är, som det palestinska
paraplyorgan som samordnar murmotståndet konstaterar,
”den mest direkta formen av aktion. Makten att bojkotta
ligger i allas händer och kan praktiseras i vardagslivet.
Bojkottaktioner hjälper till att höja medvetandet
på gator och torg; de vänder sig till alla och
envar. En framgångsrik bojkott åsamkar inte bara
Israel kostnader för sin apartheidpolitik, utan sänder
också en klar signal till regeringar om hur deras väljare
vill att de ska agera.”
Låt tusen bojkotter blomma i
Sverige. Köp inga produkter från Israel eller från
företag som förser Israel med material. Ingå
inte i något samarbete med staten Israels institutioner,
engagera dig i bojkottarbetet, verka för att din organisation
– inte minst din fackförening – ansluter sig till Nätverket
bojkotta Israel.
En bojkott är det minsta vi kan
göra för de människor som lever i skuggan av
muren.