Efter fredagens massaker i staden
Andizjan i östra Uzbekistan ökar nu oron för
att president Islam Karimov ska statuera flera exempel. Den
legendariske ryske journalisten Andrej Babitskij rapporterade
på måndagen från staden Kara-Su där
missnöjda invånare bränt ned borgmästarens
kontor. Truppstyrkor samlas runt staden som kan bli nästa
måltavla för en president som av oppositionen kallas
”Centralasiens Saddam Hussein”. Ingen av de gamla
kommunistpolitruker som likt Karimov fick makten när
Sovjetunionen upplöstes 1991 har hittills tagit till
så brutala metoder som Karimov gjorde i fredags när
militären urskillningslöst öppnade eld mot
en upprorisk folkmassa på Babur-torget i Andizjan. Enligt
de få journalister som finns kvar i området berättar
ögonvittnen om soldater som i timmar gick runt och avrättade
sårade personer med nackskott. Lastbilar körde
iväg döda kroppar för hemliga begravningar
i bergen. Om det var 300 eller 1500 personer som dog i massakern
kanske vi aldrig får veta.
För USA och Storbritannien kom
massakern i Andizjan som en besvärande påminnelse
om vilka samarbetspartners de har i ”kriget mot terrorismen”.
Karimov har bekämpat alla strävanden efter demokrati.
Omkring 7000 personer sitter fängslade efter svepande
anklagelser om religiös extremism. Tortyr används
flitigt för att tvinga fram ”bekännelser”.
Uzbekistan är ökänt för sin godtyckliga
användning av dödsstraff. Omkring 100 personer beräknas
avrättas varje år och de anhöriga får
inte veta datumet i förväg och har heller inte rätt
att begrava den avrättade.
Medan den ryske presidenten Vladimir
Putin beskyllde ”talibaner” för att ha legat
bakom händelserna i Andizjan kom USA och Storbritannien
med pliktskyldiga uttalanden om oro. USA:s politik mot Uzbekistan
är schizofren, påpekar Human Rights Watch. Å
ena sidan skärpte amerikanska utrikesdepartementet förra
året sin kritik mot den uzbekiska regimen. Men å
andra sidan väger Pentagons intressen av den stora amerikanska
militärbasen i Uzbekistan tyngre. Förra sommaren
reste USA:s generalstabschef Richard Myers till Tasjkent och
sade att utrikesdepartementet blivit vilsefört och lovade
ytterligare militärt bistånd till Karimovs regim.
För den brittiska Labourregeringen,
som en gång i tiden lovade en moralisk utrikespolitik,
kom besvärande uppgifter i tisdagens The Guardian om
försäljning av utrustning som kan användas
militärt. Och förra året visades det brittiska
hyckleriet när landets ambassadör i Uzbekistan,
Craig Murray, fick sparken sedan han tröttnat på
tystnaden inför tortyren och morden hos en regim som
är nära allierad med Storbritannien. Murray berättade
i BBC hur han som ambassadör besökt en litteraturprofessor
i Samarkand som klagat på att dissidenter torteras i
Uzbekistan. Sex timmar senare dumpades en död kropp utanför
professorns hem. Det var hans sonson.
I Uzbekistan fruktar man nu nya massakrer
och en klappjakt på alla oppositionella. Sveriges regering
har hittills varit tyst men Sverige borde markera inför
nästa veckas toppmöte i Åre och säga
klart och tydligt att representanter för Islam Karimovs
mördarregim inte är välkomna att delta i det
möte Partnerskap för fred håller.