Hur hög är egentligen arbetslösheten?
Frågan aktualiserades den gångna veckan genom
turbulensen på LO, när utredaren Jan Edling sade
upp sig efter att LO:s styrelse avvisat hans rapport Alla
behövs. Blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb.
Enligt Edling avslogs rapporten för
att innehållet var för politiskt känsligt
för regeringen när valet nu närmar sig, medan
LO säger att rapporten inte avvisats – styrelsen ville
bara ha en bredare genomlysning.
Där står ord mot ord. ”Men
det är ju så det går till”, skriver
den petade före detta LO-ombudsmannen Olle Sahlström
i Aftonbladet, LO-ledningen lägger nu ut ”de sedvanliga
dimridåerna av förnekelse och bortförklaringar”.
Till Arbetaren säger dock Edling
att problemet inte är LO:s låga takhöjd, utan
att LO och hela Sverige tänker ”gammaldags”.
Edlings mission är nämligen främst att plädera
för en ny näringspolitik som förbättrar
den regionala konkurrenskraften och decentraliserar makten.
Men det politiskt mest känsliga
i rapporten är att han pekar ut ett samband mellan arbetslöshet
och förtidspensionering. Han visar nämligen att
kommuner och regioner med hög arbetslöshet också
har fler förtidspensionerade. I Stockholm är drygt
8 procent förtidspensionerade, i Norrbotten 12 procent.
Orsaken framför andra, menar
Edling, är att där arbetsutbudet är stort är
det lättare för en som blivit sjukskriven att hitta
en alternativ sysselsättning där man är fullt
arbetsduglig, och därför inte behöver pensioneras.
Men kanske säger detta samband
också något om att kroppsarbete sliter mer än
kontorsgöra, eller om de psykosociala problem som långvarig
arbetslöshet kan ge.
Totalt ligger andelen förtidspensionärer
på rekordhöga 10 procent. Vad försäkringskassan
har gjort för att få ner sjukskrivningstalen på
senare tid är i hög utsträckning att föra
över folk från sjukförsäkring, med 80
procents ersättning, till förtidspension, med 64
procents ersättning. Det har sparat pengar åt staten,
men knappast löst problemet med utslagningen från
arbetsmarknaden.
Detta är tydligen känsligt
för regeringen.
??Känsligt, men framför
allt skrämmande. Jan Edling visar att bara drygt 60 procent
av befolkningen mellan 16 och 64 år faktiskt är
i arbete. Av det försöker Svenskt Näringslivs
chefsekonom Stefan Fölster få det till att arbetslösheten
egentligen är 39 procent. Men det är en orimlig
ståndpunkt; att vara sjuk, förtidspensionerad,
studera, vara föräldraledig etcetera behöver
inte innebära att man är arbetslös, även
om Fölster kanske önskar att det vore så.
En intressantare uppgift i Edlings
studie är att om man lägger ihop den samlade arbetslösheten
– öppen och i åtgärder – och långtidsfrånvaro
på grund av ohälsa – sjukskrivningar och förtidspension
– visar det sig att dagens arbetsmarknad omöjliggör
för nästan 20 procent av alla i åldern 20
till 64 år att arbeta!
Från samhällets synpunkt
är det ett gigantiskt slöseri med arbetskraft. Från
individens synpunkt skapar det stora ekonomiska och sociala
problem.
Med andra ord har LO rätt i att
regeringen borde oroa sig.
På frågan om arbetslöshetens
egentliga storlek ger dock inte Edling något entydigt
svar.