På toppmötet den 16-17
juni ska EU komma till ett gemensamt beslut om hur man ska
gå vidare med förslaget till EU-konstitution. Hittills
har medlemmarna varit splittrade i frågan. Efter att
både Frankrike och Holland röstat nej beslutade
Storbritannien i måndags att lägga sin folkomröstning
på is.
Dagen därpå meddelade emellertid
Irland att folkomröstningen där ska gå av
stapeln som planerat, och Polen och flera andra länder
fortsätter på Tysklands och Frankrikes linje –
att ratificeringarna ska fortsätta och att ett nytt toppmöte
sedan ska avgöra fortsättningen, om minst 20 länder
säger ja till den nya konstitutionen. Från Sveriges
regering finns hittills heller inga planer på att avbryta
processen. Göran Persson sade på måndagen
till Sveriges Radio att han fortfarande anser att Sverige
ska gå vidare och låta riksdagen rösta om
fördraget.
Sverker Gustavsson är professor
i statsvetenskap. Han menar att det inte går att komma
ifrån det faktum att en ny EU-konstitution måste
få ett ja av samtliga länder för att antas.
– Det nya fördraget måste
accepteras enligt de regler som nu gäller, och de föreskriver
att alla måste säga ja, säger han till Arbetaren.
Men varför fortsätter då
diskussionerna om huruvida processen med att godkänna
konstitutionen ska fortsätta eller ej?
– Teorin för dem som säger
att man ska fortsätta är att Frankrike och Holland
kan komma att ändra sig. Det Göran Persson och andra
säger är: för att vi ska veta vad alla säger
bör vi fortsätta försöket. När alla
har försökt får vi se hur vi ligger till,
och i det läget kan det tänkas att Holland och Frankrike
ändrar sig. Så tänker de i dag. Men jag undrar
om de tänker så nästa vecka, säger Sverker
Gustavsson.
Han är övertygad om att
EU-toppmötet i nästa vecka kommer att leda till
en paus i processen.
– Jag tror att man kommer att bestämma
sig för att helt enkelt skjuta upp ratificeringsprocessen
ett antal år, en ståndpunkt som England redan
har anmält sig för. Då blir det ingen omskrivning,
utan att man bara låter det bero några år.
Diskussionerna om konstitutionens
öde kan också ge inrikespolitiska effekter för
Sverige. Vänsterpartiet, som vill stoppa ratificeringsprocessen,
har flera gånger varnat för att man kan komma att
avbryta samarbetet med regeringen om man inte får gehör
för sitt krav.
– Det kommer fler och fler signaler
från omvärlden som visar att vi inte kan fortsätta
som planerat. Det vore pinsamt om Sverige – som dessutom är
det mest EU-kritiska landet i unionen – skulle vara minst
benägen att lyssna på de här signalerna, sade
vänsterpartiets partisekreterare Pernilla Zethraeus till
Arbetaren på tisdagen.
På onsdagen samlades s, v och
mp i en partiledarträff, där vänsterpartiet
tidigare annonserat att frågan om EU-konstitutionen
skulle tas upp. Zethraeus trodde på tisdagen inte att
mötet skulle leda till några spektakulära
avbrott i samarbetet mellan v och s även i händelse
av en vägran från Göran Perssons sida att
gå med på vänsterpartiets krav. Men att oenigheten
kan komma att innebära ett slut på samarbetet utesluter
hon inte.
– Om regeringen fortsätter som
nu ser vi inte att det finns förutsättningar för
ett fortsatt samarbete. Men först vill vi se vad som
händer på toppmötet.
Men är detta en tillräckligt
viktig fråga för att avbryta samarbetet, om konstitutionen
ändå inte kan gå igenom?
– Det vi har sett förut är
att en EU-elit som Sverige tyvärr har deltagit i har
feltolkat och misstolkat folkomröstningsresultat, och
sagt att länder som röstat emot ett fördrag
inte menar det, eller att det egentligen handlar om något
annat. Sedan har de kringgått det genom att ordna nya
folkomröstningar, säger Pernilla Zethraeus.
Att konstitutionsfrågan skulle
komma lägligt för ett vänsterparti på
jakt efter ett skäl att bryta regeringssamarbetet i lagom
tid innan valet, och därmed få större utrymme
att bedriva oppositionspolitik håller, hon inte med
om.
– Vi har absolut ingen anledning att
försöka hitta något svepskäl att bryta
samarbetet. Dels har vi en mängd gemensamma reformer
att baxa i land och dels skulle det vara främmande för
oss att resonera taktiskt när det gäller så
grundläggande frågor som demokratin, säger
Pernilla Zethraeus.