När man åker på festival
vill man inte ha mens. För det är väldigt jobbigt.
Men det är inget man pratar om.
I bästa fall kommer man ihåg att packa ner några
tamponger. Men inte alltid. Då blir det inte så
bra. Som det året då jag och några teatervänner
skulle spela upp ett par dramatiserade Charles Bukowski-noveller
på en av de öppna dansscenerna på Hultsfredsfestivalen.
Läget var redan från början jättespänt
eftersom min motspelare hade börjat identifiera sig med
sin rollkaraktär på ett klart osunt sätt och
var i princip full varje kväll vi skulle uppträda.
Därför var jag ganska nervös och hade inte
varit förutseende nog att ladda upp med tamponger (eftersom
man alltid får mens på festival). Det slutade
med att min motspelare drog ner byxorna inför publiken
samtidigt som jag fick mens. Blodet droppade ner på
scengolvets träplankor. Till slut fick jag gå och
”knacka tält” och be att få ”låna”
mensskydd. Jag kommer ihåg att jag kände mig pinsam
och dum (varför det?).
märkligt nog sammanfaller mensperioden
och festival ganska ofta. Men många har hittat ett sätt
att slippa. Jag pratade med en kompis som berättade att
hon och de flesta av hennes vänner som använder
p-piller struntade i att göra de obligatoriska uppehållen
när det var dags för festival (något gynekologerna
direkt avråder från), för att slippa blödningen
under festivalen. För blöder man igenom, behöver
tvätta av sig eller byta tampong är man i princip
hänvisad till – bajamajan.
Är man tvungen att gå till
en bakteriehärd som festivalbajamajan kanske man struntar
i att byta tampong (vilket förstås är ännu
ofräschare, men det tänker man inte på då,
utan gör allt för att slippa bajamajan). Sen kanske
man inte kan tvätta sig ordentligt på ett par dagar.
Bakteriestammen växer i takt med att dagarna går
och du struntar återigen i att byta tampong. Om man
inte byter tampong regelbundet kan man få tampongsjukan.
Det är inte så kul.
Man får feber, mår dödåligt
och måste ta antibiotika.
????Med tanke på att hälften
av alla festivalbesökare kan ha mens är det konstigt
att det inte ens i sjukvårdstältet finns någon
slags menspolicy. Borde inte mensskydd vara ett lika självklart
inslag på festival som sjukvårdstält, huvudvärkstabletter,
plåster, gasbindor och kondomer? Här talar vi osynliggörande
– dubbelt osynliggörande. Själv vill man helst glömma
mens när det är dags att åka och se bra band,
därför låtsas man inte om den. Och festivalarrangörerna
har helt missat mens. På festival finns inte mens.
??Den lilla världen (mens) berättar
jättemycket om den stora världen (strukturer). Därför
är mensförnekandet som pågår just nu
på en festival nära dig en påminnelse om
att det inte står så bra till med intresset för
vad som är viktigt – för alla – i vårt samhälle.
Mens är politik.