Detta visar sociologiforskaren Tommy
Nilsson från Arbetslivsinstitutet, som i den nyutgivna
boken Individuell lönesättning – lönar det
sig?, skriven tillsammans med journalisten Annbritt Ryman,
vill skilja på belagda fakta och ideologiska trosföreställningar.
Undersökningen baseras dels på
Tommy Nilssons egen forskning, främst en omfattande studie
om lönesättningen för metallarbetare på
ABB, dels på en genomgång av den forskning som
genomförts i Sverige och internationellt. Inga studier
har påvisat att individuell lönesättning främjar
företagens lönsamhet och produktivitet.
– Ibland hör man från facken
och ännu oftare från arbetsgivarna att individuella
löner motiverar till ett bättre arbete. Men det
är verkligen en sanning med modifikation, säger
Tommy Nilsson till Arbetaren.
Forskningen visar tydligt att viktiga
faktorer som motiverar till ett bra jobb snarare handlar om
makt och inflytande på den egna arbetsplatsen, om goda
relationer i gruppen av arbetskamrater och bra chefer.
En av den individuella lönesättningens
nackdelar för företagen är att de anställda
blir mindre benägna att samarbeta. I stället för
att dela med sig av sin kunskap i gruppen, kan de tendera
att behålla den för sig själv för att
uppnå egna fördelar
Tommy Nilsson berättar om sitt
senaste besök på en Toyota-fabrik i Japan, där
individuell lönesättning inte tillämpas alls.
”Vi är inte intresserade av vad var och en presterar,
utan av vad gruppen presterar”, motiverar företaget
detta.
Annars är individuell lönesättning
ett fenomen som har ryckt fram mycket snabbt de senaste decennierna,
över hela världen.
– Sverige lär dock ligga i täten.
Särskilt vad gäller den offentliga sektorn tillämpar
många andra länder fortfarande tariffsystem med
ålderstillägg, medan man här nästan helt
har övergått till individuell lönesättning,
med stöd från facken.
Anledningen verkar helt enkelt vara
att det saknas alternativ. Det gamla systemet hade också
sina nackdelar, och uppfattades av många som orättvist
– Individuella insatser har generellt
hamnat mer i fokus, jämfört med den industri där
alla var utbytbara.
En positiv sida av den individuella
lönesättningen som Tommy Nilsson lyfter fram är
att man börjar diskutera vad arbetet egentligen syftar
till och vad som krävs för att utföra det.
– Men det förutsätter ju
att de lönesättande cheferna är intresserade
av det, och där är det tyvärr dåligt
ställt.
Inom vård och omsorg har dock
en tydlig konsekvens blivit en måldiskussion om vad
ett gott omsorgsarbete egentligen innebär. Men det betyder
inte att det nu råder klarhet. I de sektorer som individualiserade
lönerna för tio år sedan saknas ofta fortfarande
tydliga kriterier för vad som egentligen bedöms.
– Min studie på ABB visade att
cheferna inte hade en aning om vad de anställda egentligen
gjorde, utan satte lönerna rakt ut i luften. Även
i den statliga sektorn är det ofta sunkigt.
Hur påverkas jämställdheten
mellan kvinnor och män?
– Här får man sätta
ett litet frågetecken, för forskningsresultaten
pekar i väldigt olika riktningar. Bland annat en stor
Saco-studie visar att individuella löner blir en fördel
eftersom de låter kvinnor visa vad de verkligen gör.
Men andra studier kommer fram till att män är mer
slängda i käften och bättre på att ta
för sig.
Tommy Nilsson vill heller inte ge
något definitivt besked om hur maktförhållandet
mellan anställda och arbetsgivare förändras.
För grupper med svag position kan individuella löner
lätt bli en nackdel, men det beror väldigt mycket
på hur systemen konstrueras och i vilken mån facket
tappar greppet.
Att individuell lönesättning
kommer att bli ännu mer utbrett i framtiden står
dock utom tvivel, enligt Tommy Nilsson.
– Alla lönesystem har sina problem
och det finns liksom inget annat alternativ i dag än
att bedöma enskildas resultat och beteende på jobbet.
Däremot är det tveksamt om det kommer att ske i
sin ytterlighetsform där den anställde själv
förhandlar om sin lön. Jag sätter hoppet till
ett bättre ledarskap och till vakna fackföreningar.