Centrum mot rasism haft tunga krafter
som vänsterpartiet, Rädda Barnen och RFSL bakom
sig, liksom en del kända namn. Mest kritisk till rapporteringen
är Sören Andersson, ordförande för Riksförbundet
för sexuellt likaberättigande, RFSL, och styrelseledamot
i Centrum mot rasism (CMR).
– Jag tycker ärligt talat att
Svenska Dagbladets rapportering är ganska osmaklig. Där
finns en nykonservativ underström, man vill helt enkelt
inte att staten ska ge pengar till antirasism, kamp mot homofobi
och så vidare. Jag ser en parallell till reportagen
om Roks där man tog upp vissa otrevliga tendenser som
verkligen fanns i den organisationen, men samtidigt förteg
att de faktiskt utgör en livlina för tusentals misshandlade
kvinnor i Sverige.
Han menar att många av uppgifterna
från SvD:s anonyma källor är kraftigt överdrivna.
– Det var exempelvis inga ”lyxiga
möbler” som köptes in, vi kastade ut de gamla
möblerna som kommunen redan hade kasserat, och köpte
nya på Ikea. Vi som bor i Stockholm har inte sovit på
en massa lyxhotell, jag själv har bott en enda natt på
ett inte särskilt dyrt hotell i Malmö. Mötes-
och resekostnaderna beror på att vi ordnat flera stora
möten för medlemmarna, det har inte bara varit styrelsen
som rest. Och så vidare.
Han bekräftar dock att det funnits
sammarbetsproblem i organisationen.
– Det beror bland annat på att
en del, som Immigrantinstitutet, gick in med en dold agenda.
En aspekt som inte tidigare har uppmärksammats
är att många av påståendena i SvD:s
granskning redan tidigare har gått att läsa på
hemsidan centrummotrasism.se (det ”riktiga” CMR
har adressen centrummotrasism.nu) som drivs av just Immigrantinstitutet,
Immi. Immis ledarfigur Miguel Benito uttalar sig också
i en av SvD:s artiklar och säger till Arbetaren att han
sedan lång tid tillbaka har haft kontakt med SvD.
– Immi ville själva bli den stora
samlingspunkten för antirasistiskt arbete i Sverige och
blev förbannade när de inte fick bli det, säger
Sören Andersson.
Immi presenterar sig som ett ”informations-
och dokumentationscentrum i invandrar- och flyktingfrågor”
och angriper bland annat CMR med argumentet ”150 kvadrameter
på Sveavägen i Stockholm kostar lika mycket som
1 500 kvadratmeter i Borås” – där Immis kontor
råkar ligga.
Immi är liksom CMR uppbyggt som
en paraplyorganisation, fast med en rad tämligen okända
grupper som medlemmar, exempelvis Tyskspråkiga Klubben
i Nordvästra Skåne, Immigranternas Riksförbund
och Internationella Konstnärer i Sverige.
Vänsterpartiets Kalle Larsson,
som inte haft någon post inom CMR men är drivande
inom sitt partis antirasistiska verksamhet, håller med
kritikerna om att pengar har använts fel i CMR och tycker
att det borde ha haft mer verksamhet. Dock tycker han inte
att vänsterpartiet, som medlemsorganisation i CMR, på
något allvarligt sätt missat i sin kontroll.
– Nu vill vi reda ut vad som hänt
och kommer, tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet,
diskutera vad vi kan göra åt det.
Miljöpartiets Jabar Amin avgick
däremot redan för tre veckor sedan från sin
styrelsepost i protest mot vad han kallar ”ledningens
inkompetens”. Han anser att ”mycket av det som står
i SvD stämmer”.
Iransk-svenska solidaritetsförbundet
har varit starkt inblandat i CMR. De har registrerat tre olika
lokalorganisationer som medlemmar och därmed skaffat
sig tre röster på årsmötet. CMR har
anlitat ISS:s Babak Rahimi som konsult och annonserat för
45 000 kronor i ISS tidning Mana. Samtidigt har Mana-skribenten
Fatima Duobakil suttit i CMR:s styrelse. Arbetaren har inte
lyckats nå ISS för en kommentar.
Jannis Konstantis, känd antirasist
och fackligt aktiv i Seko, avgick i början av veckan
från sin styrelsepost i CMR, vilket han säger att
han redan tidigare hade funderat över att göra.
Han bekräftar Sören Anderssons uppgifter om Immi
och tycker liksom honom att påståendena om lyxhotell,
dyra möbler och dyra viner är förvrängningar.
Annat tar han avstånd från, som sponsringen av
ett basketlag. Men medger också mer grundläggande
problem.
– Nu angriper högern det här
med sina egna motiv, men jag är själv mycket kritisk
mot att CMR blev så här nära kopplade till
staten.
Konstantis menar att han gick in i
CMR för att han hoppades kunna förändra och
få centrumet att fungera som verkligt oberoende, men
att det var för svårt.
– Eftersom vi tog emot så mycket
statliga pengar fanns det oskrivna regler att inte kritisera
regeringen för mycket. Det gick inte att göra något
meningsfullt och det var därför det blev så
mycket jippogrejer. Det är faktiskt ett stort problem
att de riktiga folkrörelserna mot rasism har försvunnit
och att vi har fått statligt initierade projekt uppifrån
i stället.