Ledamöter i styrelsen för
Centrum mot rasism (CMR) säger till Arbetaren (nr 29/2005)
att den granskning av CMR som jag och andra genomfört
i Svenska Dagbladet är ”nykonservativ” och
skriven från ett högerperspektiv. Det stämmer
inte. Granskningen har uteslutande skett utifrån journalistiska
principer och på så vis avslöjat ekonomiskt
fiffel, korruption och sexuella trakasserier.
Innan artiklarna i Svenska Dagbladet
fanns det knappast någon som kritiserade CMR, varken
från höger eller vänster.
Sören Andersson, RFSL:s styrelseledamot
i CMR, säger till Arbetaren att de anonyma källornas
påståenden är överdrivna. Han har fel.
Källornas påståenden styrks alla av protokoll
och mejl. Andersson menar vidare att artiklarna i Svenska
Dagbladet syftar till att minska statens anslag till antirasistisk
verksamhet – men de nämner ingenting om detta. Att vi
eller Svenska Dagbladet skulle ha som motiv att vilja strypa
ekonomiskt stöd till antirasistisk verksamhet är
rent nonsens.
Andersson valdes in i CMR:s styrelse
på senaste årsmötet, trots att han endast
fick en röst enligt valberedningens nomineringslista.
På årsmötet var rösträknaren en
socialdemokrat som dömts för valfusk.
Vidare påstår Andersson
och hans styrelsekollega Jannis Konstantis att man inte bott
på lyxhotell och att de höga resekostnaderna beror
på medlemsmöten.
Inte heller det stämmer. CMR
hade konferens på hotell SAS Radisson Frösundavik
i Stockholm – ett av de lyxigaste i Sverige. Resekostnaderna
beror inte på medlemsmöten, eftersom man bara hade
ett enda möte under 2004 som kostade 84000 kronor. Rese-
och logikostnader för styrelsen och anställda uppgick
totalt till 574000 kronor för samma år.
Joacim Blomqvist från tidningen
Mana skriver i Arbetaren (nr 30/2005) att engagemanget i CMR
sker utifrån hederlig antirasism, inte korruption. Men
CMR:s stöd till antirastiska föreningar baseras
systematiskt på personliga kontakter. Först köpte
CMR annonser i Mana för 45000 kronor, och sedan anställdes
Manas redaktör Babak Rahimi som webbansvarig för
centrets hemsida.
CMR:s bidrag från staten genom
Integrationsverket bygger på samma typ av vänskapskorruption.
Personer som tidigare varit anställda på Integrationsverket
anställs av CMR eller får jobb som diskrimineringsutredare
åt regeringen. När CMR behöver ytterligare
pengar för ett projekt kontaktar de sina vänner
på Integrationsverket. Exempelvis fick CMR ytterligare
100000 kr av Integrationsverket för att arrangera FN-dagen
– också detta tack vare personliga kontakter.
Personer som engagerar sig i CMR får
ofta hög ekonomisk ersättning. Exempel:
Mötesarvodet är 1600 kr
per dag för styrelseledamöter.
Ordföranden och kassören
får arvode på 9600 respektive 3400 kr i månaden.
Verksamhetschefen och den webbansvarige tjänar 32000
kr respektive 28000 kr i månaden.
Styrelseledamöter anställs
ofta som interna konsulter när uppdrag ska göras.
Exempelvis fick en styrelseledamot 12500 kr för att arrangera
CMR:s invigningsfest.
Att flera styrelseledamöter i
CMR har slutat efter Svenska Dagbladets artiklar kan bero
på att de kände till både det ekonomiska
fifflet och de sexuella trakasserierna.
De numera avhoppade styrelseledamöterna
Jannis Konstantis och Jabar Amin deltog på de flesta
möten där de uppgifter vi återger först
kom upp – exempelvis det styrelsemöte i november förra
året då sexuella trakasserier inom CMR diskuterades.
På mötet erkände en manlig styrelseledamot
att han trakasserat tre kvinnor inom CMR sexuellt, men fick
ända fortsätta inom CMR.
CMR har fått sammanlagt 14 miljoner
kronor från staten, men har inte granskat nazisternas
brott eller deras organisationer. På centrets hemsida
är statistiken över hatbrott fem år gammal.
Verksamhetschef Amina Ek har förklarat varför:
”CMR tänker inte granska
nazister överhuvudtaget. Vi arbetar endast med institutionell
diskriminering och mot vardagsrasism.” På sin hemsida
propagerar CMR för en artikel som påstår
att ”vita” inte kan vara antirasister.