Om du söker på
”folkpartiet” på sökmotorn Google kommer
en sponsrad länk upp: ”Sverigedemokratisk Ungdom.
Vi vågar tala i frågor där andra är
tysta!”
SDU:s annons kan inte folkpartiet
lastas för, men att Sveriges verkliga högerextremister
anser det värt att fiska i folkpartiets dyiga vassrugge
säger ändå något.
Det kan helt enkelt inte vara lätt
att vara socialliberal i dagens folkparti. Om folkpartiet
tidigare hade en framtoning som borgerlighetens mjukisar,
kapitalets liberala samvete, är detta nu ett minne blott.
Utspelen från de mest högljudda
partiföreträdarna – partiordförande Lars Leijonborg,
major Jan Björklund, kommissarie Johan Pehrson, ekonomie
doktor Mauricio Rojas – handlar nästan undantagslöst
om hårdare tag. Förbjud det här, straffa de
där, övervaka det här. Ibland med udden direkt
riktad mot invandrare, som kravet på prov i svenska
för att bli medborgare eller att skolan ska åsiktsregistrera
muslimska extremister. Ibland mer diffust riktad mot ”underklassen”,
som veckans utspel att barn som begår brottsliga handlingar
ska ställas inför domstol.
På folkpartiets landsmöte
i helgen behandlades det integrationspolitiska program som
väckte stark kritik i våras för sitt krav
att utländska medborgare som döms till fängelse
”automatiskt” ska utvisas. Partistyrelsen föreslog
vissa omskrivningar men landade ändå i att reglerna
för utvisning ska skärpas. Om en utländsk medborgare
döms till minst två års fängelse ska
utvisning alltid prövas, men inte med automatik verkställas.
Landsmötet gick på partistyrelsens linje.
Landsmötet tog också ställning
för ett hårt paket riktat mot arbetarklassen och
fackföreningarna. Det undantag i Lagen om anställningsskyddet
som borgerligheten tillsammans med miljöpartiet trumfat
igenom i företag med upp till tio anställda ska,
om folkpartiet får bestämma, gälla i alla
företag. Provanställningstiden ska fördubblas
till 12 månader. Visstidsanställning ska vara tillåtet
i två år. Fackliga stridsåtgärder ska
underkastas ett krav på ”proportionalitet”
och stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag
förbjudas. A-kasseersättningen ska trappas ner och
egenavgifterna ökas kraftigt. Samtidigt ska förhandlingsskyldighet
i vissa fall ersätts av informationsskyldighet och fackligt
tolkningsföreträde i avtalsfrågor skiftas
mot arbetsköparnas företräde.
Liberalismen är en idérörelse
med många sympatiska drag, och det kan tyckas förvånande
att dagens folkparti så lite tycks värna sina socialliberala
traditioner. Partiet är inte särskilt månt
om klassiska paradnummer som medborgarrätt, antirasism,
rättssäkerhet. Frontalangreppet på arbetsrätten,
som skulle leda till ännu större klassklyftor, rimmar
illa med det faktum att folkpartiet en gång stod bakom
LAS och MBL.
Förklaringen kan sökas i
den liberala rörelsens flyktiga klassbas. Utan förtöjning
i den sociala myllan är partiet dömt att vara en
vindflöjel. Men mot det talar att folkpartiet sedan länge
är ett stabilt högerparti.
Den bittra sanningen är snarare
att folkpartiet tycker sig ha hittat ett vinnande koncept
på den allt mer konkurrensutsatta väljarmarknaden
– att exploatera mellanskiktens rädsla i en orolig tid.
Och köttgrytornas ljuvliga doft lockar mer än torftiga
principer.