Genom strejker har Palestinas telekomarbetare
skaffat sig högre löner, försäkring och
ett system som ger dem del av företagets vinst. På
FN:s flyktingorganisation UNRWA har arbetarna startat ett
FN-fack. Nyligen genomförde de en 42 dagars strejk för
att få FN att inte bara prata fint om rättigheter
utan också betala schyssta löner, ge sjukförsäkringar
och att anställa sina lokala arbetare på längre
kontrakt än för dagen.
Innan den andra intifadan bröt
ut i Palestina i september 2000 låg den officiella arbetslösheten
på tio-tolv procent, i dag är den uppe i 60 procent.
Vissa hävdar till och med att den är än högre,
kanske uppåt 75 procent.
Ända spirar den palestinska fackföreningsrörelsen.
Det menar Klas Rönnbäck som tillsammans med elva
representanter från svenska SAC, franska CNT och spanska
CGT i juli besökte Palestinas oberoende fackföreningsrörelse.
Den har den senaste tiden växt med flera mindre fackföreningar
som är självständiga från eller i opposition
till Palestinas motsvarighet till svenska LO: den dominerande
centralorganisationen PGFTU som är knuten till den politiska
Fatah-rörelsen och den palestinska myndigheten.
Palestinska arbetare slåss i
mångt och mycket för samma saker som svenska. För
bättre arbetsförhållanden, bättre löner,
försäkringar och att få ut lönen i tid.
Men en sak skiljer sig fundamentalt – Israels ockupation.
– Det är det största hindret,
säger Klas Rönnbäck, kanske framför allt
för att folk förhindras att resa vilket gör
det svårt att åka ut till en arbetsplats för
att förhandla eller ha möten. Dessutom utsätts
facket för ständiga trakasserier av Israels militär.
När vi besökte ett transportarbetarfack hade militären
just varit inne på deras kontor och slagit sönder
saker.
Ockupationen är också den
största orsaken till den höga arbetslösheten.
De tre representanterna från
SAC besökte också organisationer i Israel. Bland
annat Kav La?Oved (ungefär Arbetarnas hjälplinje)
som ger stöd till de omkring tvåhundratusen migrantarbetare
som finns i Israel. Under intifadan har Israel ersatt palestinska
arbetare med migrantarbetare från andra länder,
till exempel Filippinerna och Kina. De ges korta arbetstillstånd
och är närmast rättslösa. Så fort
arbetstillståndet har gått ut kan de deporteras.
Många arbetar i dag utan arbetstillstånd i Israel.
Kav La?Oved ger juridisk rådgivning, driver rättsfall
och bedriver politisk lobbying.
Ännu har inte SAC inlett några
samarbeten, men hoppas att LS ska visa intresse för att
samarbete med palestinska fackföreningar. Klas Rönnbäck
tror att SAC, även om det är en liten organisation,
kan vara en värdefull samarbetspartner.
– Organiseringen ökar i de oberoende
facken, men det finns en risk att de kommer att inlemmas i
PGFTU och därmed fastnar i deras byråkratifälla.
Där kan SAC dela med sig av våra erfarenheter av
att stå utanför den dominerande fackliga organisationen.