I en ledarkrönika i denna tidning (nr 33/2005) hävdar Anna-Klara Bratt att jag inte förmår koppla ihop kön, klass och offentlig sektor. Ett något märkligt för att inte säga okunnigt påstående då denna koppling utgör en fundamental del av partiets analys och politik. Vårt försvar av en stark skattefinansierad offentlig sektor och den generella välfärden […]
I en ledarkrönika i denna
tidning (nr 33/2005)
hävdar Anna-Klara Bratt att jag inte förmår
koppla ihop kön, klass och offentlig sektor. Ett något
märkligt för att inte säga okunnigt påstående
då denna koppling utgör en fundamental del av partiets
analys och politik.
Vårt försvar av en stark
skattefinansierad offentlig sektor och den generella välfärden
utgår från såväl ett feminstiskt som
ett socialistiskt perspektiv. Den generella välfärden
omfördelar både mellan män och kvinnor och
mellan klasser. Den skattefinansierade offentliga sektorn
är en förutsättning för en välfärd
och trygghet som inte är styrd av tjockleken på
plånboken.
Skatter och transfereringar (offentliga
bidrag och försäkringssystem) minskar inkomstklyftorna
mellan män och kvinnor. Men den inkomstutjämning
som sker är inte tillräcklig. I de nu pågående
budgetförhandlingarna ställer vi krav på höjd
a-kassa, höjt bostadsbidrag, högre pensioner med
särskild inrikting på dem med låga pensioner,
samt en värdesäkring av underhållstödet.
Men inkomstklyftorna har framför
allt sin grund i löneorättvisor som i sin tur till
stor del beror på den orättvisa fördelningen
av det betalda och obetalda arbetet. De orättvisa inkomstklyftorna
är värre när det gäller kön än
vad gäller klass (i vart fall om vi pratar om de ”normala”
inkomstlägena). Exempelvis så tjänar kvinnor
inom TCO mindre än män i LO och en SACO-kvinna har
lägre lön än en TCO-man.
Kvinnor förlorar, räknat
på den egna inkomsten, på att leva tillsammans
med män. Det gäller oavsett om man har barn eller
inte och det visar tydligt att det handlar om strukturella
maktförhållanden. Därför driver vänsterpartiet
kravet på en individualiserad föräldraförsäkring.
Män ska inte kunna välja om de har lust att ta hand
om sina barn eller inte. Dessutom kräver vi både
rätt till heltid och en arbetstidsreform där målet
är sex timmars arbetsdag för alla.
Vi försvarar en stark och skattefinansierad
offentlig sektor. Utvecklingen av den offentliga sektorn har
varit och är viktig för kvinnor, både som
arbetsmarknad och som förutsättning för arbete.
Men vi kan inte acceptera att kvinnor själva ska bekosta
denna sektor genom låga löner och arbetar därför
aktivt på alla nivåer för att höja kvinnors
löner. Vi ser också den offentliga sektorn som
en viktig motor i ekonomin och menar att det behöver
skapas betydligt fler arbetstillfällen inom denna sektor.
I vårt förslag till valplattform föreslår
vi att 200000 nya jobb skapas inom offentlig sektor.
Jag förstår inte vad det
är som är oklart i denna politik. För den som
vill lyssna och föra en debatt utifrån fakta står
jag alltid till förfogande.