Redan 1999 kunde vi i morgontidningarna
läsa om hur ”All kommunal service kan bli privat”.
Nyheten fyllde hela Svenska Dagbladets löpsedel 3/2 1999.
I samma veva kom det nya politiska
direktiv från Stockholms stad. Sedan dess är det
Stockholms stads skyldighet att genomföra en anbudsupphandling
och privatisering så fort någon visar intresse.
Så här formulerades budget-
och verksamhetsprogrammet för 1999:
”Stadsdelsnämnden beslutar
att uppdra till förvaltningen att stimulera, initiera,
uppmuntra, inbjuda och underlätta enskilt och kooperativt
driven barnomsorg samt nya friskolor i stadsdelen, i syfte
att andelen barn i dessa verksamheter ska öka till att
minst motsvara respektive genomsnitt i Stockholm.”
Efter det arbetar tjänstemännen
allt mer energiskt med att se över privatiseringsobjekten
enligt politikernas krav.
I Stockholm såväl som i
övriga delar av Sverige går nedläggningen
av kommunala skolor vidare i takt med att de EU-anpassade
”strukturella” underskotten fördjupas. Det
gäller att inte bli den sista kommunala skolan som tvingas
ta emot alla de barn som inte platsar i de privata skolorna.
Antalet ansökningar om att privatisera ökat lavinartat.
Kampen om eleverna hårdnar när
överetableringen tar sig allt makabrare uttryck. Kommunala
skolor tvingas lägga ner och det privata tar över.
I stadsdelen Spånga-Tensta i Stockholm har företaget
Kunskapsskolan i höst startat en ny högstadieskola.
Men varken förvaltningsledning eller fackliga organisationer
fick någon kunskap om denna nya överetablering
av skolor i Stockholm. Det är bara ett år sedan
en kommunal skola lades ner här. I Skärholmen läggs
också en kommunal skola ner samtidigt som en privat
öppnar. Kaoset kommer bli än värre efter att
utbildningsnämnden i Stockholm förra veckan fattade
beslut om att starta ytterligare 22 fristående skolor.
Utbildningsnämndens direktör Thomas Persson godkände
samtliga trots att det finns kommunala skolor som gapar tomma.
Denne direktör lever helt klart i en annan värld
när han samtidigt säger att 22 nya fristående
skolor inte leder till några långsiktiga negativa
effekter för Stockholm.
Segregeringen och klasskillnaderna
slår redan hårt när privata skolor inte behöver
ta emot resurskrävande elever. Privata skolor behöver
inte heller ta emot ”riktigt speciella” barn, som
behöver gå på specialskolor. Fysiskt handikappade
barn kan nekas plats på grund av otillgängliga
lokaler. Skolverket är tillsynsmyndighet för de
privata skolorna men har inget ansvar för hur lokalerna
ser ut.
Därmed slipper privata skolor
stora utgifter för elevassistenter och annan stödjande
personal. Många kommunala skolor, inte minst i redan
segregerade områden, har en mycket kraftfull ökning
av barn med så kallade särskilda behov.
Nedmonteringen av vår svenska
välfärdsmodell accelererar när privatiseringarna
mejar ner kommunala verksamheter. Kommunförbundet har
visat hur alla regeringars snack om extramiljarderna till
skola, vård och omsorg bara är luft. När pengarna
är slut till kommunala förskolor och skolor
– med sänkta skatter kommer pengarna
att ta slut ännu snabbare – ställs kommunala föreställningar
inför ”valfrihetsrevolutionens” två alternativ:
Lägg ner eller privatisera.
Maximal effekt för att knäcka offentlig sektor är
uppnådd.