I åratal har Utlänningsnämnden
kritiserats för att deras beslut i asylärenden bryter
mot internationella konventioner och vanlig humanism. Flyktingar
har skickats tillbaka trots att de riskerar fängelse,
tortyr eller till och med att dödas.
Andra har stannat och tvingats gå
under jorden. Det hade inte varit möjligt om det inte
vore för heroiska insatser av flyktingrörelsen,
som lyckats förse dem med de grundläggande behoven:
Bostad, mat, vård.
Samtidigt har politiskt tryck utövats
för att Utlänningsnämnden ska läggas ner
och ersättas av en mer rättssäker prövning
i domstolsväsendet. Till slut, efter många och
långa duster, blir detta nu verklighet den 31 mars nästa
år.
Beslutet är ett indirekt erkännande
från regeringen att Utlänningsnämnden inte
har fungerat väl. Detta faktum illustreras även
av samstämmiga uppgifter från advokater, politiker
och flyktinggömmare om att Genèvekonventionen
inte följs. Av siffror som säger att bara en av
tio asylsökande får stanna, jämfört med
fyra av tio för bara några år sedan. Det
illustreras av de apatiska flyktingbarnen och av de självmord
som flyktingar begår hellre än att låta sig
avvisas. Och av FN:s tortyrkommitté, som gång
på gång prickat Sveriges asylhantering.
En följd av asylsystemet är
att det nu ligger 10000 överklaganden på Utlänningsnämndens
bord. Och att ungefär 15000 flyktingar som har fått
avvisningsbesked är efterlysta av polisen och troligen
gömda i Sverige.
Även om Sverige nu äntligen
får en asylprövning som förhoppningsvis blir
rättssäker och lever upp till internationella konventioner
kommer vi inte runt denna mörka förhistoria. Tusentals
flyktingar vars rättigheter har kränkts av Utlänningsnämnden
lever kvar i landet utan uppehållstillstånd. Hur
ska dessa få upprättelse? Tusentals överklaganden
återstår från Utlänningsnämndens
haveri. Hur ska det nya systemet komma igång utan att
fullständigt dränkas av det gamla systemets försyndelser?
För en gångs skull finns
det ett enkelt svar på en komplex frågeställning.
Svaret är amnesti. Amnesti för de ungefär 34000
personer som gömmer sig i Sverige eller väntar på
svar från Utlänningsnämnden.
Amnestin är ett krav som har
vuxit fram ur den stora folkrörelse som håller
Sverige öppet för människor i nöd, och
det bärs fram av ännu fler. 157000 svenskar skrev
under kyrkornas Påskupprop. Fem av riksdagens sju partier
stöder den motion om amnesti som behandlas i riksdagen
på onsdag. Över 40 riksorganisationer och 90 lokalföreningar
har slutit sig samman i nätverket Flyktingamnesti 2005,
och på lördag kommer de att locka tusentals människor
landet runt till höstens viktigaste demonstrationer.
Amnestin är genial i sin enkelhet.
Amnesti är den mest humana och politiskt rimliga åtgärden
i nuläget. Trots detta kommer riksdagen nästa onsdag
sannolikt att rösta nej. Socialdemokraternas och moderaternas
majoritet är för stor.
Återstår att vänsterpartiet
och miljöpartiet driver igenom kravet i budgetförhandlingarna.
Nätverket Flyktingamnesti 2005 kräver att v och
mp inte viker sig i frågan, som de har gjort tidigare.
Att de ställer ultimatum, och är beredda att ta
konsekvenserna.
Det kommer de förmodligen inte
att göra. Men sällan har de haft en bättre
anledning att utmana regeringen, för här står
tusentals människors möjligheter till ett tryggt
liv på spel.