Iraks näst största stad
Basra, som hittills varit en oas av relativt lugn, exploderade
i ett hastigt uppflammande våldsutbrott under söndagen
och måndagen. Oroligheterna inleddes med att irakisk
polis stoppade två brittiska män vid en vägspärr.
Männen, som senare visade sig vara underrättelseagenter,
svarade med att öppna eld. En irakisk polisman dödades.
De två britterna fördes
sedan till fängelse, vilket omedelbart föranledde
starka protester från den brittiska militären,
som sedan invasionen 2003 kontrollerar Basra. När budet
om dödsskjutningen och britternas krav på frihet
för de skyldiga spreds genom staden samlades folkmassor
vid fängelset. Dit körde också brittiska stridsvagnar.
Utanför fängelset utbröt kraftiga kravaller
under stridsrop som ”ut med mördarna!”. Stenar
och brandbomber haglade över de brittiska styrkorna och
minst fyra irakier dödades av brittisk eldgivning.
Senare på måndagkvällen
beslöt sig armén för att frita de två
agenterna. Brittiska stridsvagnar rammade fängelset,
krossade väggar – varpå 150 andra fångar
passade på att smita ut – och lyfte ut de två
britterna ur den irakiska polisens grepp.
Basras guvernör Mohammed al-Waili
fördömde stormningen som ”barbarisk, rå
och oansvarig”.
Händelsen satte ett av ockupationens
juridiska fundament – utländska soldater kan döda
landets medborgare utan att riskera rättslig påföljd
– i blixtbelysning. Den antände det växande missnöjet
med britternas närvaro i Basra, som under september kommit
till uttryck i flera dödliga bombdåd mot patrullerande
soldater.
Medan amerikanerna i landets centrala
delar ställt sig mitt i vägkorsningar och på
torg och skjutit i alla riktningar har britterna i söder
hela tiden satsat på att hålla sig i bakgrunden,
för att på så vis minska risken för
konfrontation. Således har de passivt sett på
när Mehdi-armén och andra shiamuslimska miliser
tagit över Basras gator och infiltrerat den reguljära
polisen. Mehdi-armén tros stå bakom både
de senaste veckornas attacker och de demonstrationer som ledde
till måndagens kravaller.
Storbritannien lägger skulden
på den iranska regimen. Iran utövar, via de shiamuslimska
miliserna, ett allt mer påtagligt inflytande över
Basra. I de senaste diplomatiska intrigerna runt det iranska
kärnkraftsprogrammet har Storbritannien gått hårt
åt Iran och krävt att landet dras inför FN:s
säkerhetsråd. Enligt London skulle försöken
att tända en upprorsbrand i Basra därmed vara en
iransk hämnd och komplott mot den brittiska motparten,
och Iran anklagas för att smuggla in extra kraftfulla
sprängladdningar till Mehdi-armén i staden.
Oroligheterna i Basra faller utanför
den cirkel som under det senaste halvåret blivit allt
ondare. Under de senaste veckorna har USA och den shiadominerade
regeringen i högsta samförstånd sänt
in nära 10000 soldater i de sunnimuslimska motståndsfästena
i landets västra delar. Värst drabbades denna gång
den redan svårt plågade staden Tel Afar. Rebellerna
hade dock byggt ett omfattande nät av tunnlar under den
uråldriga stadskärnan, och när soldaterna
nådde dit var kvarteren tomma.
Efteråt medgav amerikanska armétalesmän
att de endast förmår ”skyffla runt” motståndet
mellan olika städer och byar: så fort en plats
invaderas försvinner rebellerna till en annan. Följden
av de ständiga arméoperationerna är dock
en kaotisk folkvandring på den sunnimuslimska landsbygden.
Inför attacken mot Tel Afar hade nästan hela befolkningen
på 200000 personer – de flesta av dem sunnitiska turkmener
som sympatiserar med motståndet – gett sig av i panik.
Irakiska Röda korset gjorde i
veckan sitt bästa för att ta hand om 25000 personer
som strandsatts i provisoriska läger eller övergivna
byar utanför staden. Samtidigt rapporterades om ny massflykt
från Samara, en av de större sunnimuslimska städerna,
sedan USA pekat ut den som nästa mål och den irakiska
försvarsministern lovat ”hugga händerna, huvudet
och tungorna av dem som skyddar terrorister”.
Förra veckan utdelade så
de sunnitiska motståndsgrupperna hämnd för
operationerna i väst. Men i enlighet med den allt ondare
logiken siktade de inte in sig på USA – utan på
civila shiamuslimer. Under onsdagen och torsdagen i förra
veckan utförde grupper under ledning av Abu Musab al-Zarqawis
en exempellös bombkampanj i Bagdad, som i det värsta
dådet tog livet av drygt 150 shiamuslimska daglönearbetare.
Kampanjen ackompanjerades av en krigsförklaring från
”al-Qaida i Mesopotamien”: ”Vi utropar totalt
krig mot alla shiamuslimer i Irak, vart de än befinner
sig”, sade en röst på en islamistisk nätsida,
och uppmanade sunnimuslimerna att ”vakna ur sin slummer
och sluta upp i kampen”.
En 26-årig sunnitisk ingenjör
vid namn Mohammed al-Jabouri formulerade logiken i en intervju
med Times: ”Shiamuslimerna ska vara tacksamma för
att sunnimuslimerna fortfarande är lugna och inte tar
full hämnd för Falluja, Ramadi, Mosul, Tel Afar
och alla andra sunnimuslimska städer. Den här regeringen,
som har valts av shiamuslimerna och fortfarande åtnjuter
deras stöd, är inget annat än en fascistisk,
sekteristisk regering. Om regeringen fortsätter förtrycka
sunnimuslimerna kommer den att förvandla alla sunniter
till zarqawiter, och det skulle förstöra landet.”
Zarqawis krigsförklaring förkastades
dock av den viktigaste sunnimuslimska organisationen i landet,
De skriftlärdes förbund.
På tisdagen, efter kravallerna
i Basra, lät Zarqawi meddela att Mehdi-arméns
anhängare ska skonas, eftersom de inte stöder ockupationen.
Samtidigt samlades 2,5 miljoner shiamuslimer från hela
landet för att fira den tolfte imamen i Karbala. Massuppslutningen
tolkades som ett utslag av trots mot Zarqawis attacker.