I vanliga fall är högtalaruppropen
om förseningar i Stockholms tunnelbana något som
vi resenärer samfällt suckar åt. Men i måndags
när vi fick stå på perrongen och vänta
några extra minuter fanns det anledning att i stället
glädjas. De var nämligen orsakade av ”vilda”
aktioner i tunnelbanan. Alla tidningar hade denna morgon artiklar
som förklarade varför: Connex, som driver tunnelbanan,
har sparkat Sekos ordförande för tunneltågförarna,
klubb 119, Per Johansson, vilket har väckt stor vrede
hos hans kollegor. Många hade därför aviserat
att de skulle sjukskriva sig, försova sig eller på
annat sätt manifestera sin vrede under måndagen.
Förseningarna och antalet inställda tåg under
måndagen blev inte särskilt omfattande. Men de
visade åtminstone på ett embryo av motstånd
– som är möjligt att bygga vidare på. Och
varsla om regelrätt strejk kan ju inte Seko göra,
bundna som de är av fredsplikt under sitt kollektivavtal.
Men både klubb 119 och syndikalisterna i tunnelbanan
hotar nu med vild strejk.
Connex anklagar Per Johansson för
illojalitet mot företaget och kränkande agerande
mot andra anställda, men preciserar inte närmare
anklagelserna. Att Per Johansson är fackligt aktiv och
har flera gånger kritiserat företaget offentligt,
bland annat för bristande säkerhet, sägs inte
ligga till grund för avskedandet.
Men både Seko och den syndikalistiska
driftsektionen DSTS i tunnelbanan tolkar situationen annorlunda.
De menar att Per Johansson sparkats just för att han
är en obekväm och stridbar klubbordförande.
Som gång på gång reagerat på brister
i säkerhet. Och som till exempel stod upp för att
Seko skulle förhålla sig neutralt när syndikalisterna
strejkade i mars i år mot försämrade arbetsvillkor.
Det innebar att han ifrågasatte att en fackansluten
tågförare var beredd att arbeta på sin lediga
dag under strejken. Ett helt korrekt agerande för en
klubbordförande.
På torsdag ska Seko träffa
Connex och framföra sitt bestridande av avskedandet.
Om inte företaget ger vika kommer ärendet troligen
att hamna i arbetsdomstolen – och där förlorar Connex
med största sannolikhet. Att attackera facket så
som Connex gör är nämligen inte lagligt. Men
paradoxalt nog är företaget, trots att en domstol
kan ogiltigförklara ett avskedande som saknar saklig
grund, därmed inte tvingat att ta tillbaka den anställde.
Hon eller han kan i stället köpas ut för ett
antal månadslöner. Arbetaren har tidigare krävt
att den del av arbetsrättslagstiftningen (LAS 39 §)
som gör detta möjligt måste förändras.
För Per Johansson är långt ifrån ensam
om att vara fackligt aktiv, obekväm, och bli avskedad.
Det visar att de fackliga fri- och rättigheterna inte
kan tas för givna, de måste försvaras.
När fackliga rättigheter
kränks ska arbetsgivaren darra. Den ska veta att arbetarkollektivet
inte låter sig skrämmas, att obekväma fackliga
ledare inte går att göra sig av med utan en motreaktion.
Så bryts företagens oinskränkta makt över
arbetarna – och så tar arbetarna initiativet i kampen
för sina rättigheter.
Nu är det dessutom det enda som
kan rädda Per Johanssons anställning på Connex.