Halva assyriska föreningen trängs
med moderatmän i kostym. På Lydmar hotel i Stockholm
uppstår ofta så kallade eklektiska möten.
I kväll känns det extra mycket så. Det beror
på att Sveriges bästa soulhopp Ninsun Poli ska
spela här.
Att människor med väldigt
olika bakgrund tycker om Ninsun Polis musik är egentligen
inte så konstigt. Hon blandar influenser från
allt det som hon själv gillar: amerikansk MTV-estetik,
assyrisk folklore och bortglömda singer/songwriter-män
från 1960-talet. Men allra mest har Ninsun Poli nog
ändå lyssnat på Stevie Wonder. Det är
i alla fall vad man tänker när
man hör For real.
På ep:n finns också en
cover som heter Sugarman. En bortglömd låt från
1969, som Ninsun Poli grottade fram ur sin systers dator,
skriven av en lika bortglömd mexikansk-amerikansk singer/songwriter
vid namn Sixto Rodrigues, som under
1960-talet spelade med Bob Dylan och
Donovan.
Ninsun Poli är 20 år. Ändå
har hon en klangbotten som följer någon slags röd
tråd genom soulhistorien. Därför skulle det
kännas lika självklart att se henne på en
scen med Sly and the family Stone eller i en Quincy Jones-produktion
som en Jill Scott-video. Det finns med andra ord väldigt
mycket att hämta här. Och det är nog bara en
tidsfråga innan vi får se rätt så mycket
mer av Ninsun Poli. För på något mystiskt
sätt lyckas hon sålla och leta fram material och
influenser som landar så ? rätt. Som om hon har
någon slags inbyggd smartness-detektor.
– Jag har inte studerat soulhistorien
och medvetet försökt baka in smarta referenser i
min musik. Det där kommer nog i från att jag har
lyssnat på mycket olika sorters musik. Sen låter
det bara sådär när jag sjunger. Det är
inte genomtänkt och planerat, säger hon.
Sixto Rodrigues-låten är
ett bra exempel på hur Ninsun Poli-detektorn fungerar.
En låt som i princip ”ingen” känner till
förutom de som läst den finstilta folkmusikhistorien.
Låten ”råkade” ligga med på en
samlingsskiva en kreddig London-dj sammanställt för
ett par år sedan. Samlingsskivan låg och skvalpade
i Ninsun Polis systers dator.
– Jag letade ganska målmedvetet
efter en låt att göra en cover på, utan att
förstöra den. Jag gillade Sugarman direkt. Men då
hade jag ingen aning om vem Sixto Rodrigues var.
Hemma hos Ninsuns föräldrar
i Botkyrka lyssnar man mycket på musik. Speciellt assyrisk
musik, för Ninsuns familj är väldigt noga med
att den assyriska kulturen ska vara levande i hemmet.
– Den assyriska musiken har gjort
att jag blivit så bred musikaliskt. Den är helt
annorlunda. Andra toner, andra taktformer och ett helt annat
sätt att sjunga än vad vi är vana vid. Det
är som att börja med det allra svåraste. Efter
det blir allt annat mycket enklare. Som soul eller r?n?b till
exempel.
I fyran började Ninsun i musikklass:
hon kollade på MTV och ville plötsligt och jättegärna
låta som Whitney Houston och Mariah Carey. Att skriva
låtar i tonåren blev ett sätt att skapa en
identitet.
– Att skriva texter, att uttrycka
mig med ord, var inget jag var van vid men efter hand utvecklade
jag det där. För varje låt hittade jag helt
enkelt en ny sida av mig själv.
För två år sedan
tog hon ledigt från musikgymnasiet Rytmus för att
åka till brorsan och musikern Nabu Poli i Los Angeles
för att spela in sin första demo. For real är
också inspelad där.
På skivan medverkar kolossalt
många stjärnmusiker, kompisar eller kompisars kompisar
till Nabu. Det är bland annat folk som spelat med Ray
Charles, Stevie Wonder och Chaka Khan.
– Det var otroligt skönt
att komma bort och spela in i en helt annan miljö. Att
komma bort från vardagen helt enkelt. Behöver jag
säga att det kändes privilegierat att få jobba
med alla de där proffsmusikerna?