Är genuspedagogen en tomte, eller ett troll? Jag och mina nyfunna mejlkompisar på feministiska föräldrars mejlinglista har i ett par månader försökt få grepp om genuspedagogerna, framför allt i Stockholms län. Regeringens mål var att det, från och med förra året, skulle finnas minst en genuspedagog i varje kommun. En genuspedagog är en person som […]
Är genuspedagogen en tomte, eller
ett troll? Jag och mina nyfunna mejlkompisar på feministiska
föräldrars mejlinglista har i ett par månader
försökt få grepp om genuspedagogerna, framför
allt i Stockholms län. Regeringens mål var att
det, från och med förra året, skulle finnas
minst en genuspedagog i varje kommun. En genuspedagog är
en person som jobbar som lärare/pedagog och som fått
utbildning i genusfrågor via sin kommun. De har som
uppgift att göra förskole- och skolpersonal medvetna
om hur könsrollsmönster fungerar och hur man kan
bryta dem. Vem som helst kan bjuda in en genuspedagog till
sin förskola eller skola. Det är förstås
jättebra.
Men vilka är de? Vad gör
de? Hur tänker kommunen använda genuspedagogerna
2006, är saker vi frågat oss. Ju mer vi letar efter
klara svar desto otydligare ter sig hela satsningen.
emellanåt har vi frågat
oss om de egentligen finns. Det gör de förstås
men ingen verkar egentligen veta hur många eller vilka
de är. Till slut fick vi i alla fall ett namn på
någon som skulle vara ansvarig för det projekt
som alla Stockholms genuspedagoger skulle samordnas i. Hon
jobbar på utbildningsförvaltningen och heter Christina
Folke. Hon bekräftade att det talats om ett samordningsprojekt
för genuspedagoger. Vad idén skulle innehålla
visste hon egentligen inte, det var något som genuspedagogerna
själva skulle diskutera fram. Några pengar till
projektet fanns nog inte, eller kanske, men det var inte klart
ännu. Jag frågade henne vilka pedagogerna var,
det visste hon inte heller. Det lät helt enkelt väldigt
oklart och – innehållslöst.
Det började kännas som den
vanliga gamla visan: Om det ska bli några konkreta resultat
så bygger det på ideellt arbete. Tillbaka på
– ruta ett. För det var ju det vi skulle komma bort ifrån
när kommunen lovade satsa på genuspedagogerna =
utbilda dem och avlöna dem. Det skulle bli på riktigt.
Det skulle inte bara vara massa ord som lät bra på
ett papper (läroplanen säger att alla skolor ska
ha personal som arbetar med jämställdhet). Det skulle
bli praktik också.
genuspedagogerna har ett gigantiskt
arbete framför sig, därför räcker det
inte med att de jobbar med punktinsatser som isolerade öar.
Om regeringen vill ha en jämställd skola borde de
i stället samordna och organisera genuspedagogerna i
ett tydligt och stort projekt. Då skulle det finnas
en chans till förändring – på allvar. Nu är
det i stället lite snyggt smink, liksom: Stick till de
där feministerna ett köttben så håller
de tyst ett tag till. Som om det skulle vara fel på
vår intelligens.
Som om vi skulle tro att det räcker.