Runt niotiden i söndags stod
det klart att MAS-partiets Evo Morales, som första presidentkandidat
i Bolivias moderna historia, fått över 50 procent
av rösterna och därmed nått presidentposten
utan att behöva gå igenom en omröstning i
parlamentet. Han såg då ut att nå 50,9 procent,
mot 31,9 för center-högerkandidaten Tuto Quiroga,
8,2 procent för den mittenprofilerade trean, Samuel Medina,
6,7 procent för nyliberala MNR:s Michiaki Nagatani och
1,1 procent för radikala MIP:s Felipe Quispe.
– Mer än ett val har detta varit
en folkomröstning som MAS har vunnit odiskutabelt. Hela
Bolivia har röstat för demokratisk förändring,
kommenterade den tillträdande vicepresidenten, Alvaro
Garcia Linares.
Resultatet stärker de misstankar
som bland andra MAS själva framfört om att opinionsmätningar
manipulerats. Medan ingen offentliggjord undersökning
gav Morales mer än 7 procents försprång, och
några visat nästintill dött lopp, avslöjade
nättidningen Econoticias två dagar innan valet
att USAID och den avgående regeringen gjort opinionsundersökningar
för internt bruk som visat på 16-17 procents försprång.
Den verkliga segermarginalen blev alltså runt 19 procent.
Evo Morales kritiserade också
hårt att valmyndigheten rensat bort namn ur röstlängderna
med särskild nitiskhet i kända MAS-fästen.
Mycket oväntat erövrade
MAS även majoriteten i Bolivias representanthus, medan
de missade den med en hårsmån i senaten. Partiets
regionala kandidater var mindre framgångsrika – även
om också de nådde bättre resultat än
förutspått – och erövrade bara två av
landets nio prefekturer. MAS fick som väntat starkast
stöd på höglandet, och allra starkast på
landsbygden och i La Paz-förstaden El Alto, men har i
och med det här valet även skaffat sig fotfäste
i landets mer konservativa södra och östra delar.
I sydliga Tarija, där den största delen av gasreserverna
finns, nådde man exempelvis runt 31 procent, mot 6,
2 procent i valen för fyra år sedan.
Morales höll i sitt segertal
fast vid den försonliga linje han anslagit i valrörelsen.
Han förklarade att ”vi kommer aldrig att utpressa
de företagare som investerar i landet, vi kommer att
aldrig att hämnas på de som skadat landet”.
Garcia Linares utvecklade samma resonemang genom att förklara
att den framtida regeringen kommer att ”styra genom att
lyda”.
– Vi vet att lyssna på alla
sektorer, folkrörelser, företagare, medborgarkommittéer
och det politiska systemet. Ingen har anledning att känna
sig utesluten eller skräckslagen, sade Garcia Linares.
Ändå är det svårt
att komma ifrån att de stora politiska frågorna
i landet – i synnerhet kontrollen över gasresurserna,
fördelningen av jorden och reglerna på arbetsmarknaden
– karaktäriseras av oförsonliga intressekonflikter
och svårligen kan lösas i den harmoniska anda som
Garcia Linares tycks föreställa sig. Abel Mamami,
en av de mest kända folkledarna i El Alto, svarade nyligen
”en dag” på frågan om hur länge
hans organisation tänkte vänta med att ställa
krav på en gasnationalisering.
Medan kommentatorerna i landets stora
massmedier i huvudsak undvek att spekulera över framtiden
diskuteras på vänsterkanten allmänt den ”korseld”
av oförenliga krav från olika håll som den
nya regeringen kommer att utsättas för när
den tillträder i januari. Hur Morales kommer att agera
då förblir det stora frågetecknet.