Jan Abrahamsson från en av landets största och mest aktiva sektioner, sektionen i Stockholms tunnelbana, talade om vikten av att inte låsa sig vid en modell utan anpassa taktiken efter förhållandena på varje arbetsplats.– På tunnelbanan blev vår första uppgift att försöka överbrygga alla splittringar mellan yrkesgrupper och de olika linjerna. Vi började mjukt med […]
Jan Abrahamsson från en av landets största och mest aktiva sektioner, sektionen i Stockholms tunnelbana, talade om vikten av att inte låsa sig vid en modell utan anpassa taktiken efter förhållandena på varje arbetsplats.
– På tunnelbanan blev vår första uppgift att försöka överbrygga alla splittringar mellan yrkesgrupper och de olika linjerna. Vi började mjukt med att etablera en närvaro och starta diskussioner om de problem som fanns, för att sedan börja kämpa mer aktivt när vi samlat styrka. Det arbetet gjorde att vi fick med oss så pass många som vi fick i höstens strejk. För att gå vidare behöver vi bland annat en reideologisering för att vänja medlemmarna vid att börja se facket som en kamporganisation, sade han.
Moa Norell från Stockholms social- och vårdsyndikat diskuterade svårigheterna med att organisera en bransch med en stor andel tillfälliga anställningar och medlemmar som ofta byter arbetsplats.
– Vi försöker bygga på den kamp som vårdarbetare för i det tysta genom att till exempel skaffa sig fler pauser utan ledningens vetskap. Vi har startat en tidning, Diagnos, som vi lägger ut även på arbetsplatser där vi inte själva har några medlemmar, som ett försök att bryta isoleringen och kommunicera våra erfarenheter, sade hon.
En annan punkt på programmet rörde val av kampmetoder. Aktiva blockader, flygbladsutdelningar och uthängning av arbetsgivare lyftes fram som många gånger effektivare medel än arbetsrättsliga processer, bland annat i höstens strider inom städbranschen i Göteborg (se Arbetaren 33/2005).
– Efter två flygbladsutdelningar utanför Lisberg blev plötsligt arbetsköparen väldigt angelägen om att förhandla med oss, och vår medlem fick ut ett skadestånd på 30000 kronor vilket var mycket högt för det fallet, berättade Anna Bryntze från Göteborgs LS.
Däremot har det ännu inte blivit någon uppgörelse mellan Qrown clean och den avskedade syndikalistiska städaren Linda Magnusson, men kampanjen mot dem har lett till att de förlorat kontraktet med Stena line.
Rasmus Hästbacka från Umeå påpekade att det ibland saknats beredskap för de motdrag som arbetsgivare kan sätta in mot enskilda medlemmar efter en konflikt.
– Syndikalisterna skall vara som Fantomen, hård mot de hårda. Men samtidigt ska vi inte bli ett fack bara för tuffingar utan måste se till att ta hand om folk.
Under söndagen diskuterades den senaste tidens avhopp inom SAC. Arbetaren fick dock inte närvara eftersom arrangörerna ansåg att det var en intern SAC-diskussion. Eftermiddagen samma dag ägna-des åt framtiden för SAC. De flesta deltagarna uttryckte önskemål om en tydligare organisationsstruktur och ett minskat beroende av anställda funktionärer.