För några år sedan gav den teve-kända professorn Bodil Jönsson ut boken ”Tio tankar om tid”. Boken blev en succé. Budskapen i boken var: Vi borde hushålla med tiden bättre, disponera tiden på ett klokare sätt, ge oss själva tid att inte passa tider, kort sagt, vi borde ta makten över vår egen tid. Märkligt […]
För några år sedan gav den teve-kända professorn Bodil Jönsson ut boken ”Tio tankar om tid”. Boken blev en succé. Budskapen i boken var: Vi borde hushålla med tiden bättre, disponera tiden på ett klokare sätt, ge oss själva tid att inte passa tider, kort sagt, vi borde ta makten över vår egen tid. Märkligt nog tänkte Bodil Jönsson tio tankar om tid utan att beröra den tid som de flesta av oss, större delen av dagen, är bundna av. Arbetstiden. Boken gav inte ett enda råd om hur vi ska kunna styra över den tid som binder oss halva vår medvetna tillvaro. De flesta av oss kan ju inte bestämma över vår arbetstid. Andra gör det åt oss. I detalj.
Arbetstiden avgör dessutom våra möjligheter att disponera återstoden av vår levnadstid nämligen vår fritid och vår sovtid. Bodil Jönsson behandlar tiden som om den inte vore pengar. Trots att lön och arbetstid alltid står i förhållande till varandra och faktiskt är olika sidor av samma företeelse, lönearbetet. Men det gäller faktiskt inte professorer.
Vi andra satsar vår arbetskraft under arbetstiden för att få lön. Lönen är inte ersättning för det arbete vi utför, utan för den tid vi finns tillgängliga som arbetskraft för arbetsgivaren. Stämpelklockan eller andra kontrollsystem registrerar den tidpunkt då vi inträder i arbetstiden och när vi träder ur den.
Lönepengarna, för de flesta av oss den enda inkomsten, ska vi disponera för vår fritid, det vill säga den del av vår vakna tid som återstår utöver arbetstiden. Inte heller över fritiden bestämmer vi själva. Vi kan inte ta ut fritiden när vi vill, efter hur vi mår, hur den skulle passa oss själva eller efter andra personliga behov. Fritiden är den tid som blir över åt oss själva sedan vi sålt vår arbetstid.
Arbetstid är pengar. För lönearbetaren är den inkomst, för arbetsgivaren ett pris för arbetskraften. På så sätt är arbetstiden en motsättning mellan kaptal och arbete.
Motsättningen är ”inbyggd” i kapitalismen. Och eftersom vi lever i en kapitalistisk värld gäller dess ekonomiska lagar. Frågan om makten över arbetstiden låter sig därför inte enkelt lösas inom dess ramar.
Om vi genom politiska beslut skulle kunna få alla svenska företag att sänka de svenska lönearbetarnas arbetstid med bibehållen lön blir arbetstiden dyrare för arbetsgivarna i Sverige. Lyckas inte arbetsgivaren kompensera kostnadsökningen slås han kanske ut av sina utländska konkurrenter. Arbetsgivarna försöker då – eftersom de måste konkurrera med utländska arbetsgivare som inte sänkt arbetstiden – kompensera detta genom att förmå lönearbetaren att utföra lika mycket arbete på den kortare tiden som lönearbetaren presterade före arbetstidsförkortningen. Stressen i arbetslivet ökar.
Alternativet för arbetsgivaren är att skaffa maskiner och ersätta lönearbetarens arbetstidsförkortning med. Lönearbetarna ersätts av teknik. Arbetsgivarens tredje möjlighet att kompensera sig för en arbetstidsförkortning är att flytta produktionen dit där arbetstiden är billigare och där löntagarna tvingas sälja sin arbetskraft till ett lägre pris. Det är dessa förhållanden som gör det så svårt att sänka arbetstiden i Sverige. En arbetstidsförkortning i Sverige, eller i ett enskilt land, drabbar i slutändan de svenska lönearbetarna.
Därför måste en arbetstidsförkortning ske internationellt, ungefär samtidigt i den industrialiserade världen, på samma sätt som då åttatimmarsdagen gemomfördes.