Varje dag fylls tidningar och teve-sändningar av nya infallsvinklar på den fruktade fågelinfluensan. För även om få, färre än hundra personer, hittills dött av fågelinfluensan under en tid av fyra år är risken för en fruktad mänsklig pandemi reell. Men än så länge har vi att göra med en sjukdom som drabbar djur och i […]
Varje dag fylls tidningar och teve-sändningar av nya infallsvinklar på den fruktade fågelinfluensan. För även om få, färre än hundra personer, hittills dött av fågelinfluensan under en tid av fyra år är risken för en fruktad mänsklig pandemi reell. Men än så länge har vi att göra med en sjukdom som drabbar djur och i nästan varje nyhetssändning intervjuas en forskare som säger att risken för att viruset ska mutera så många gånger att det förvandlas till en smittsam sjukdom människor emellan är ytterst liten. Miljontals människor har de senaste åren varit exponerade för viruset, utan att det smittat från person till person. Det finns heller inga fall där en människa smittats av något däggdjur, enda smittvägen från djur till människa har varit efter nära kontakt med fåglar. Så varför denna enorma uppmärksamhet, riktad mot risken för oss här i Sverige?
Det kan vara värt att påminna om att samtidigt som vi diskuterar denna fågelinfluensa dör människor runt omkring oss av en rad andra sjukdomar. Just nu härjar en koleraepidemi i södra Sudan. Det första fallet rapporterades i slutet av januari och sedan dess har närmare tusen människor drabbats. Kolera är en sjukdom som kan behandlas relativt lätt med socker och saltlösning. Men får den sjuka inte vård leder kolera snabbt till döden. Två miljoner barn dör varje år till följd av diarré.
Det kan också vara värt att påminna om att omkring 40 miljoner människor lever med hiv/aids i världen och att varje dag – läs igen: varje dag – dör 8000 människor i aidsrelaterade sjukdomar. 1400 av dem är barn.
Och om att den behandlingsbara infektionssjukdomen tbc dödar omkring två miljoner människor varje år. Eller att 60 miljoner afrikaner riskerar att drabbas av sömnsjuka – som är 100 procent dödlig om den inte behandlas.
Behandling kostar pengar, och mediciner är i de flesta fall dyra.
Trots denna situation har de utdragna diskussionerna i Världshandelsorganisationen, WTO, inte lett till beslut som verkligen underlättar tillverkning av billiga livsnödvändiga mediciner. Ellen ’t Hoen som arbetar för Läkare utan gränsers kampanj för rätt till livsnödvändiga mediciner sade i samband med det senaste mötet, i december 2005, att det verkar som om WTO beslutat sig för att enas om otillräckliga åtgärder för att öka tillgången på medicin – bara för att få bort frågan från dagordningen.
Vi kan ägna spaltkilometer åt hur stor risken är för en mänsklig pandemi av fågelinfluensa. Mediciner som Relenza och Tamiflu biter på fågelinfluensan, sägs det. Och de är dyra. Vi vet att det finns läkemedelsföretag som tjänar storkovan på en upptrissad skräckdebatt.
Men det är dags att lyfta diskussionen om rädsla för sjukdomar till ett större perspektiv, där det perversa patentsystem som hindrar miljoner människor att få tillgång till de mediciner de behöver för att överleva sätts i fokus. Det patentsystemet måste bort! Det handlar om miljoner människors överlevnad.