Den grupp som synts mest i offentligheten är Sveriges anställningslösas landsorganisation, Salo. Organisationen och i synnerhet dess främsta ansikte utåt, vice ordförande Henrik Lund, har debatterat och intervjuats i en rad lokaltidningar såväl som i riksmedia.
– Ja, det har varit en medveten taktik av oss att bearbeta massmedierna systematiskt. Vi har skickat ut mycket material, varit tillgängliga och pålitliga och hela tiden försökt ha en dialog med både medier och ansvariga myndigheter och politiker. Genom Salo har arbetslösa åtminstone i några sammanhang fått en egen röst i offentligheten, i stället för att man bara talar om oss, säger Henrik Lund.
Jag möter honom tillsammans med några medlemmar från lokalavdelningen i Norrköping som energiskt diskuterar lokala skandaler och sågar Arbetsförmedlingen, kommunalpolitiker och fackpampar. Han bryter flera gånger in i samtalet.
– Och varför håller de på så där på Arbetsförmedlingen? Det är ju för att de är tvungna med den politik som förs i dag. Den här nyliberala politiken går ju inte ut på att skapa jobb, den går ju ut på att de arbetslösa hetsas för att fungera som inflationsdämpare, säger han och slår i bordet med beviset, ett exemplar av Ams-direktivet ”Förmedlingsarbete med ökat sökansvar”.
– Jag vill lyfta fram att utanförskapet, varav arbetslösheten är en aspekt, beror på ett grundläggande systemfel. Vi som startade Salo reagerade alla på individualiseringen, skuldbeläggningen som man drabbas av som arbetslös. Problemet ligger på ett samhälleligt plan. I grunden handlar det om att vi i vårt samhälle i dag tänker i siffror och inte utgår från människors behov, eller för den delen de ekologiska ramarna. Arbetslösheten är ena sidan av myntet, den andra sidan är ett arbetsliv som sliter ut människor och skapar mängder av sjukskrivna. Sex timmars arbetsdag är en början, det borde egentligen vara självklart.
Bland de mer omedelbara programpunkterna finns: att alla typer av förtäckt arbete, utan en riktig anställning, genom anvisning från myndighet tas bort, att aktivitetsgarantin tas bort och att Sverige frångår den ensidiga inflationsbekämpningen. På längre sikt föreställer han sig ett ekonomiskt ”paradigmskifte”, omfattande bland annat medborgarlön, eller ”basinkomst utan krav på motprestation” som formuleringen är i programmet.
Måste man dela hela den analysen för att vara med i Salo?
– Nej, det måste man inte. Människor kan gå med och börja arbeta med de problem de har på sin ort, de måste inte ha samma samhällssyn som jag. Samtidigt måste det finnas en kärna av idéer som vi står för som organisation: självklart kan vi till exempel inte acceptera folk med rasistiska värderingar. Vi är nystartade och vi har inte hunnit diskutera igenom ordentligt än vilken typ av organisation vi ska vara och hur den ska fungera. Kanske kommer vi att utvecklas till ett parti så småningom, kanske blir det något annat.
Framgångarna i media har överraskat Salo själva, men Henrik Lund tycker också att de fört med sig problem.
– Folk hör av sig till oss med för stora förväntningar på vad vi kan göra. Vi försöker ge råd och juridisk hjälp, men det är omöjligt för oss att räcka till alla som har problem, alla som trakasseras av myndigheterna. Tyvärr är det också så att många vill ha hjälp, men få vill själva ta ansvaret att starta upp någonting, säger han.
Aktiva avdelningar och medlemmar finns i dag på ett halvdussin orter runtom i landet.
– Så sakteliga börjar vi komma igång med mer aktiviteter på marken, ett seminarium i Stockholm nyligen exempelvis, vi är på gång på flera håll i landet. Vi får se var det slutar.
