Den forna polska huvudstaden Krakow är en charmig stad så här års. Stadens uppemot 170000 studenter sätter en ungdomlig prägel på Rynek Glówny, ett av Europas största torg, där kaféerna och barerna trängs. I söndags var stadens kyrkor som vanligt fyllda av troende katoliker som nu förbereder sig på påven Benedictus XVI:s besök den 25–28 maj. Den förre påven, Johannes Paulus II, kom från Krakow, och hans utnämning 1978 bidrog till att kommunismens makt-monopol undergrävdes. Våren 1989 hölls de första fria valen i Östeuropa efter 1948. Då slog fackförenings-rörelsen Solidaritets kandidater ut det styrande kommunistblockets kandidater och Polen inledde vägen mot en återgång till kapitalism, flerpartisystem och så småningom medlemskap i Nato och EU. Den kommunistiska epoken 1945–1989 är i dag som en historisk parentes som med tiden blir allt mer avlägsen.
I vårt södra grannland finns dock en rad mörka skuggor där det förflutna möter nutiden. Kommunisterna misslyckades att tränga tillbaka kyrkans inflytande och katolicismen fortsätter att ha en påverkan som knappast är sund. Ibland tar det sig bisarra uttryck. För att inte störa katolsk sinnesfrid inför påvebesöket har en grupp katolska journalister nu fått i uppdrag att censurera den polska statstelevisionen från 15 maj och se till att inga vulgariteter visas; ingen reklam för hygienvaror, underkläder eller kondomer och självklart inget sex i såpoperor. Abort-rätten, som för 40 år sedan fick svenska kvinnor att resa till Polen, är i princip upphävd sedan drygt ett årtionde.
År 2000 reagerade EU kraftfullt när Jörg Haiders högerextremister inträdde i den österrikiska regeringen. Den nya polska regering som bildades i början av maj har mötts med axelryckningar. Medan den liberala polska dagstidningen Gazeta Wyborcza hade rubriken ”En svart dag för Polen” argumenterade The Economist
(13 maj) i en ledare för att det kan vara bättre att ha populister i regeringen än som opposition utanför och att Polens modernisering och framgång de senaste 15 åren ändå inte kan hejdas.
Men att Polens president Lech Kaczynskis reaktionära parti PiS, Lag och rättvisa, nu samregerar med bondepopulisten Andrezj Leppers EU-hatande Samoobrona, Självförsvar, och det fascistoida LPR, Polska familjers förbund, är ett illavarslande tecken. I den polska historien under 1900-talet finns hjältemodigt motstånd mot nazism och kommunism men också en auktoritär klerikalfascism med starka antisemitiska drag.
LPR:s ungdomsgren, Mlodziez Wszechpolska, MW, Allpolsk ungdom, är de som i dag går till våldsamma attacker, senast i Krakow den 28 april, när homosexuella försöker använda sin yttrandefrihet och manifestera i toleransmarscher. Med slagord som ”Vi ska göra samma sak med er som Hitler gjorde med judarna” och ”Gasa bögarna” gick MW-aktivister till attack i Poznan i november mot en marsch som hade förbjudits av stadens borgmästare. Premiärminister Kazimierz Marcinkiewicz har beskrivit homosexualitet som onaturligt och har lagt ner den regeringsmyndighet som skulle främja jämställdhet mellan kvinnor och män och skydda minoriteter från diskriminering.
Lepper, som nu blivit vice premiärminister, har tidigare hyllat Adolf Hitlers ekonomiska politik. Roman Giertych från LPR är ny utbildningsminister och har lovat ”patriotisk undervisning” i landet. Hans parti talar om ”jude-kommunistiska” konspirationer som ett hot mot Polen och har goda kontakter med Radio Maryja, en katolsk station där antisemitismen blomstrar.
