De jordlösas organisationer i Bangladesh, Bangladesh Krishok Federation, BKF (för män) och Bangladesh Kisani Sabha, BKS (för kvinnor) upplever ett ordentligt uppsving; enligt BKF har medlemsantalet ökat med 300 000 på drygt två år. Ju mer organisationerna visar sig kapabla att agera, desto fler nya medlemmar ansluter sig. Under 2004 lyckades för första gången grupperna […]
De jordlösas organisationer i Bangladesh, Bangladesh Krishok Federation, BKF (för män) och Bangladesh Kisani Sabha, BKS (för kvinnor) upplever ett ordentligt uppsving; enligt BKF har medlemsantalet ökat med 300 000 på drygt två år. Ju mer organisationerna visar sig kapabla att agera, desto fler nya medlemmar ansluter sig. Under 2004 lyckades för första gången grupperna genomföra en storskalig ockupation i norra delen av landet, som gav jord åt närmre 10 000 människor. I söder lever redan sedan tidigare runt 100 000 personer på ockuperad mark, och där startade en serie nya ockupationer under våren 2006. Möten i städer och på landsbygden avlöser varandra.
Men i takt med framgångarna ökar också motståndet och repressionen från myndigheter och rika jordägare. Polistrakasserier och hot om vräkning har kombinerats med fysisk misshandel i form av bland annat allvarliga syraattacker på flera jordlösa.
Ungefär samtidigt som de jordlösa meddelar att de ockuperat ytterligare ett landområde i söder reser sig klädarbetarna. Under flera veckor i maj och juni demonstrerade tusentals arbetare, främst i och runt Dhakas exportzon, DEPZ. Flera fabriker brändes ned och våldsamma kravaller rasade i och runt DEPZ, och situationen har egentligen aldrig helt lugnat ned sig sedan dess. Så sent som den 9 juli bröt nya kravaller med runt 100 skadade ut på motorvägen mellan Dhaka och Mymensingh.
Så våldsamma och ihållande protester har aldrig tidigare förekommit bland klädarbetarna.
Minimilönerna på drygt 900 taka (cirka 120 kronor) har inte höjts sedan 1994 medan priserna på dagligvaror rusar i höjden. Fortfarande har bara hälften av klädarbetarna i landet en dag ledigt i veckan och flera fabriksolyckor med många dödsoffer under det senaste året har bidragit till de redan utsatta klädarbetarnas känsla av total exploatering.
Det uppror i norr som skakade landet under några veckor under senvintern 2006 kan ha bidragit med inspiration. I protest mot stora prishöjningar på, och otillräcklig tillgång till, konstgödsel reste sig bönderna i de norra delarna av landet. Vägblockader sattes upp och lokala administrationskontor stacks i brand.
För bönderna handlade det om en kamp på liv och död eftersom prishöjningarna och den otillräckliga tillgången kom i ett känsligt skede för odlingen av en av de viktigaste basgrödorna. Bönderna uppnådde också vissa framgångar i sin kamp.
Det verkar även klädarbetarna göra, om löftena bara infrias den här gången. Minimilönerna ska höjas inom några få veckor, betald föräldraledighet ska införas och regeringen har uppmanat arbetsgivarna och de utländska ägarna att se till att landets arbetslagstiftning följs. Kravlistan från de sedan länge eftersatta klädarbetarna har dock förlängts och frågan är hur långt arbetsgivarna är beredda att gå. Dessutom hotar de utländska fabriksägarna i klädsektorn att lämna landet om inte regeringen kan garantera en stabil situation i framför allt exportzonerna.
Under juli har upprorsandan samtidigt spridit sig till ytterligare en grupp i samhället: lärare och övriga anställda på landets privata skolor, gymnasier, universitet och koranskolor. Runt 30 000 olika institutioner är stängda sedan i måndags av en strejk med krav på bland annat 100-procentiga lönehöjningar. Fackens representanter har tidigare hungerstrejkat för kraven utan resultat.
Tidigare i år varnade tidningen Asia Times för en ”talibanisering” av Bangladesh, med hänvisning till å ena sidan en serie fundamentalistiska attentat och de islamistiska gruppernas ökande aktivitet, å andra sidan USA:s ökande intresse för ”terroristbekämpning” i landet. Utvecklingen har dock gått åt ett annat håll. Klasskamp, snarare än konfrontation efter religiösa skiljelinjer, har blivit huvudtemat i landets politik.