I Stockholmsförorten Högdalen bor Bengt Fritz i en krokig och grå radhuslänga, men när han öppnar dörren till sitt hus sprakar det av färg.
Konstverk, foton och klockor pryder väggarna, små statyer står utspridda. En hel del böcker och tidningar har han samlat på sig också. Bland annat många års Arbetaren. Fast tidningen var faktiskt bättre förr, säger han.
Och så ett helt arkiv om det mesta som rört taxibranschen de senaste 40 åren. Tidningsurklipp, brev och mötesprotokoll. Bengt Fritz har deltagit i många strider.
Medan tevattnet kokar upp visar han tidningsurklipp ur sitt arkiv. Flera gånger under åren har han blivit intervjuad eller själv skrivit i media.
– Jag är en sådan som inte ger upp, säger han. Det har varit så mycket lögner och oärlighet inom taxi. Man har sparkat de som varit oppositionella. Jag har stått upp och försvarat många av de grabbarna.
Mygel och fusk har det varit i alla år i taxibranschen, säger han. Där har inget ändrats. Men agerandet mot de anställda har blivit mer hänsynslöst med tiden. Ändå har han aldrig velat sluta köra.
– Jag tycker om att köra bil och träffa kunder, prata politik och samhällsfrågor med dem. Jag älskar att köra taxi.
Teet är klart och han plockar fram kakor. Vi sätter oss i det rymliga vardagsrummet. Ur en stor svart fågelbur tittar en grön sköldpadda och andra exotiska djur på oss med ögon av glas.
Ända sedan Bengt Fritz började köra taxi 1952 har han varit organiserad i SAC. Det var självklart för honom, han uppfostrades i den andan, säger han.
– SAC passade mig, de bevakade medbestämmanderätten. I LO är det toppen som bestämmer, inte medlemmarna.
Men det har inte alltid varit lätt att vara syndikalist. 1968 uteslöts han ur Chaufförernas idrottsklubb (Chik). Några år tidigare hade en stor strid rasat inom Taxi Stockholm. Det slutade med att ett tiotal förare i Stockholm och samtliga i Solna lämnade LO och gick över till SAC. Uteslutningen av ett antal medlemmar ur Chik sågs som ett försök att tvinga folk tillbaka in i LO. Chiks stadgar tolkades om så att man måste vara medlem i en viss fackförening för att få vara med.
I början av 1970-talet var det dags för den så kallade ensamåkarstriden. Taxiägarna skulle vara tvungna att hålla sin bil i gång 90 timmar i veckan. För det måste man ha minst en anställd. Bengt Fritz och flera andra som vägrade hotades av uteslutning.
– Men där fick vi rätt, ensamåkarsystemet förverkligades till sist.
Det är 54 år sedan han började köra taxi. Han hade fortsatt än i dag om han bara fått. I dag är han 79 år, men det finns ingen övre åldersgräns för att få köra. När hans taxilegitimation drogs in för två år sedan var han i god kondition, hävdar han, så det fanns inga fysiska skäl till indragningen. Senast i somras var han till exempel med och byggde ett hus. Han tar fram en bunt foton och visar sitt verk. Husbygge och idrott är hans stora fritidsintressen. Nu har han dock haft en stroke, och kroppen lyder inte riktigt som den ska. Men han tränar så gott som varje dag för att komma i form igen.
Orsaken till att han fick sin legitimation indragen var att det kom flera anmälningar mot honom. Han säger att anmälningarna var falska, och att det inte är bara han själv som blivit utsatt. Flera andra har fått sparken av samma anledning.
Första gången han kallades till möte med Taxi Stockholm angående anmälningarna var 2001. Då hade han med sig SAC-ombudsmannen Lennart Markebo.
– På mötet med Taxi Stockholm sa de bland annat att jag hade kört en handikappad man, och att jag skulle ha sparkat honom ur bilen! Hade jag gjort det, då hade det varit allvarligt, då borde jag inte köra taxi. Men den dagen då det skulle ha skett, då var jag ledig.
Enligt Bengt Fritz ändrade sig representanterna för Taxi Stockholm när det kom fram att han varit ledig den aktuella dagen, och sa att det hela var en bagatell. Även de andra anmälningarna tonades ner.
2003 kallades han till ett nytt möte. Då begärde Taxi Stockholm att ombudsman Lennart Markebo skulle lämna lokalen. När både han och Bengt Fritz vägrade avbröts sammankomsten. I stället kallades Bengt Fritz till ännu ett möte, utan ombudsman men med åkaren som han körde för. Efter det mötet tog man ifrån honom taxilegitimationen.
Han säger att åkaren han körde för egentligen inte ville sparka honom, utan erkände att det var Taxi Stockholm som låg bakom. Bengt Fritz menar att det är Taxi Stockholm själva som fingerar klagomål mot vissa förare. Det är ett sätt att bli av med folk som länge varit obekväma, säger han.
– Problemet är att taxiförarna inte är anställda av Taxi Stockholm, säger Lennart Markebo. De är anställda av olika åkare som är medlemmar i Taxi Stockholm som ekonomisk förening, eller har avtal med dem så att de får köra med deras skyltar. Därför gäller inte normala fackliga rättigheter på Taxi Stockholm.
Bengt Fritz berättar om några av de andra som blivit avskedade. En svart taxiförare vägrade köra ett gäng rasister som sagt att de ”inte ville åka med en neger”. Föraren fick sparken. Andra förare har blivit avskedade eller inte blivit antagna för att de varit långhåriga, eller inte bara inte haft rätt utseende, berättar han och visar tidningsurklipp om fallen.
– ”Det är alltid kundens uppfattning som gäller”, säger de. Vi är rättslösa i taxibranschen.
En annan förare som blev avstängd hade blivit oense om betalningen med en kund.
Kunden råkade vara politiker. Bengt Fritz frågade senare en anställd på Taxi Stockholm om fallet, och fick svaret att föraren haft rätt i sakfrågan, men uppträtt olämpligt.
– De stryker överheten medhårs och slår mot dem som är under, säger Bengt Fritz.
