”Trist och oroande”. Så beskrev Janne Bromseth, norsk forskare i kommunikationsvetenskap bosatt i Sverige, situationen i Norge. Toleransen för nynazistiska rörelser är visserligen lägre än i Sverige, menade hon, men samtidigt har det öppet rasistiska och homofoba Fremskrittspartiet, FRP, över 30 procent av väljarnas stöd. – Fremskrittspartiet håller tydligt fram den vita heterosexuella kärnfamiljen i […]
”Trist och oroande”. Så beskrev Janne Bromseth, norsk forskare i kommunikationsvetenskap bosatt i Sverige, situationen i Norge.
Toleransen för nynazistiska rörelser är visserligen lägre än i Sverige, menade hon, men samtidigt har det öppet rasistiska och homofoba Fremskrittspartiet, FRP, över 30 procent av väljarnas stöd.
– Fremskrittspartiet håller tydligt fram den vita heterosexuella kärnfamiljen i motsats till hbt-personer och invandrare, men också till ensamstående mammor, feminister och socialbidragstagare, sa Janne Bromseth och nämnde uppgivet ett av FRP:s senaste förslag – homofria badstränder.
Danmark fick stå som både avskräckande exempel och föredöme. Rikke Andreassen, som forskar i etnisk och könsmässig jämlikhet, menade att den tolerans som homosexuella nu upplever i Danmark finns på bekostnad av invandrargrupper.
– Bland annat har företrädare för det homovänliga partiet Radikale venstre pekat ut andra generationens invandrare i Danmark som ansvariga för en ökning av hatbrotten, något som det saknas belägg för, sade hon.
Mer positiva omdömen om Danmark hade konstnären och skådespelerskan Ellen Nyman, född i Eritrea och uppvuxen i Sverige, men nu boende i Danmark.
– Den danska befolkningen räddar ofta Danmarks ära med sin aktivistiska och anarkistiska handlingsförmåga, något som man inte ser lika mycket av i Sverige, sade hon och tog som exempel ett bostadsområde där grannarna varje kväll klockan åtta samlades utanför en nyinflyttad nazists fönster och sjöng danska sånger – tills nazisten slutligen flyttade.
Grannlandets öppet främlingsfientliga debatt var däremot ingenting Ellen Nyman önskade Sverige.
– I Danmark kan en minister säga rätt ut att islam är som en cancersvulst på samhällskroppen. Jag tror att Sverige är mer våldsbenäget än Danmark och att det finns färre som vågar reagera om de ser någon som blir påhoppad. Vi skulle inte ha råd med en sådan debatt här, sade hon.