På 1980- och 1990-talet var Södermalms höjder i Stockholm den svenska serierevolutionens centrum. Men nu har den flyttat till en före detta industrilokal i Malmö. På Kvarnby folkhögskolas fjärde våning ligger Serieskolan, som av allt att döma har förvandlat Malmö till Sveriges seriehuvudstad, med flera serietecknare per kvadratmeter än någon annan stad i landet.
– Serieskolan etablerades 1999. Då hade redan Seriefrämjandet etablerats i Malmö och flera betydelsefulla serietecknare fanns på plats, berättar Gunnar Krantz, en av skolans initiativtagare.
– Kvarnby folkhögskola ville ha en praktisk-estetisk utbildning och seriekonsten låg rätt i tiden. Redan i de inledande samtalen klargjordes att det där skulle utbildas serietecknare, punkt slut. Därför utbildar vi nu såväl kommersiella tecknare som mera politiska och konstnärliga serietecknare.
Sakta håller Malmö på att förvandlas till en seriestad som franska Angolême, vars huvudgator fått namn efter Hergé och andra av landets främsta serietecknare. Kulturhuset Mazetti är på väg att bli seriekulturens svenska Mecka. Här finns förutom magasin som C’est Bon Anthology även Kulturskolans serieutbildning för yngre tecknare, Seriefrämjandets facktidskrift Bild och bubbla samt kommersiella Seriestudion.
Vid sidan av Malmöbaserade Katusch är C’est Bon Anthology nu ett av landets viktigaste seriemagasin. Fanzinet startade 2001 som ett resultat av Serieskolans verksamhet, men är numera ett tjock och snyggt layoutat magasin med såväl svenskt som internationellt material. Serierna är konstnärliga, med influenser från såväl den amerikanska underjorden som franska och italienska skolor.
Konstnärliga serier är ett globalt fenomen, men i det kulturkonservativa Sverige har utgivningen varit förknippad med ekonomiska problem. Det säger en av redaktionens fem medlemmar, Mattias Elftorp:
– Det kommersiella intresset för de serier vi gör är inte så stort. C’est Bon Anthology drivs med kulturtidskriftsstöd och i år fick vi också verksamhetsstöd från Malmö kultur. Men pengarna från staden och staten räcker inte så långt. I huvudsak bygger C’est Bon Anthology sin verksamhet på serietecknares solidaritet och ideella arbete.
De serier som produceras i Malmö av exempelvis Liv Strömquist, Mattias Elftorp och Susanne Johansson riktar sig till en vuxen publik. Men hos Sveriges boklådor hittar man dem bland Nicke Nyfiken och Babar. Det gäller även uppmärksammade internationella serier som Sin City och den politiskt anarkistiska V for Vendetta.
Att intresset för serier i Sverige är så lågt är förvånande eftersom svenska serier håller hög kvalitet. De stora svenska serieförlagen, Egmont och Bonnier-Carlsen, satsar bara på titlar av internationella väletablerade storstjärnor. Det har möjliggjort för norska Presstop att ta över stora delar av marknaden med satsningar på japanska mangaserier och Lise Myhres Nemi, vars genomslag blivit enormt på den svenska marknaden.
– De stora serieförlagen har så höga krav på omedelbar vinst att de inte vågar satsa på mindre serieskapare och deras alster, menar Gunnar Krantz.
De ekonomiska problemen till trots poppar det upp politiskt och konstnärligt serieskapande i Malmö. På senare tid har nya förlag och tidskrifter som Kolik, Denzin Comics, Seriefrämjandets lantisutgivning, Collage, Bruhn förlag och Mondo startat.
Distributionskanaler finner exempelvis C’est Bon Anthology genom internationella kontakter. Serietecknargrupper byter trycksaker med varandra och deltar i mässor och festivaler där man säljer både egna och andras serietidningar. Tryckkostnader hålls nere med alla möjliga medel. Det feministiska seriefanzinet Löften stencilerades exempelvis på Serieskolans kopieringsapparat av serietecknargruppen Dotterbolaget – jämte Polly Darton ett av Malmös många feministiska tecknarkollektiv.
Många av de nya serieskaparna arbetar på flera plan med subversiva politiska budskap. Det är kanske tydligast i Dotterbolagets produktion. Susanne Johansson var en av initiativtagarna till gruppen:
– Dotterbolaget uppstod under mitt första läsår på Serieskolan. På Serieskolans utbildning finns plats för lika många tjejer som killar, men medan många tjejer tecknar serier och arbetar som illustratörer är det mest killar som har kontrollen, som blir förläggare, redaktörer, kritiker, lärare och recensenter. Seriebranschens struktur är patriarkal. Det ska vi ändra på.
Dotterbolaget har gett ut åtta seriefanzines på olika teman. De har deltagit i festivaler och mässor, exempelvis Ladyfest och på Tjejmässan i Lund. I fanzinet Löften är tonen arg och mycket politisk när det feministiska slagordet ”det personliga är politiskt” blir till konkreta serier.
Även i Mattias Elftorps serieteckningar är tonen politisk. Ibland manifest som i kraftfulla Arga kaninen som publiceras i tidskriften Mana, ibland både manifest och subtil, som i den långa episka grafiska romanen Piracy is Liberation, som planeras till tio–femton delar, varav två har utkommit. Den handlar om livet i en stad som påminner om Sverige, i en värld där krig inte finns. Invånarna tror att världen bara består av staden, men fildelarna sitter inne med kunskapen om världens verkliga omfattning. Utifrån det diskuterar serien frågor som hur världen skulle vara beskaffad utan krig, kontrollsamhället och könsroller.
Susanne Johanssons nästa stora episka serie är i fotorealistisk stil, en zombieskräckhistoria influerad av zombiefilmernas mästare, George A. Romero, Lucio Fulci och Dario Argento. Albumet ska förses med ett soundtrack: elektronisk noisemusik komponerad av Emmanuel Nyberg.
Saker håller trots allt på att förändras även i Sverige. På Serieskolan ser man ljust på framtiden.
– Intresset verkar ta fart nu, menar Gunnar Krantz och framhåller serien Elvis av Tony Cronstam och Rocky av Martin Kellerman, som båda utges på svenska förlag.
Och i Malmö berikas serielivet snart av ytterligare en Arbetaren-bekant, Fabian Göranson.
– Vi har hållit på i sju år och det har hänt enormt mycket. Jag tror att serietecknandet i Malmö kommer att utvecklas till en mindre industri. För det kommer väldigt många bra grejer härifrån, säger Gunnar Krantz.
