Det råder nu mycket stor politisk förvirring om allas våra kostnader för boende efter valet. Borgarna säger att fastighetsskatten ska slopas till förmån för en kommunal avgift, frikopplad från taxeringsvärdet, på 2800 kr – dock ska ingen betala mer än i dag. Rika villaägare i attraktiva områden kommer förstås att bli överlyckliga över det eftersom skattens progressivitet utraderas. Men över 20 miljarder av reformen återstår att finansiera, och detta ska ske inom systemet. Hur står skrivet i stjärnorna. Sossarna lovar inte slopad fastighetsskatt, men vill utreda bostadsbeskattningen efter valet. Vad resultatet blir står också skrivet i stjärnorna.
Fastighetsskatten är inte något som bara berör fastighetsägare, utan även Sveriges miljontals hyresrättsinnehavare. Att detta inte framkommer i debatten är förstås ett tragiskt bevis för hur ekonomiska resurser och politisk röststyrka hänger ihop i en svensk valrörelse. Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman gjorde i alla fall ett desperat försök att slå sig in i debatten genom ett inlägg i DN den 18 augusti. Trots ett högt tonläge föll hennes välunderbyggda argument platt. Det är fortfarande villaägarna det handlar om.
Barbro Engman visar med statistik att skatt på boendet är allra högst i privat hyresboende, med 198 kronor per kvadratmeter och år, följt av kommunalt hyresboende, med 182 kronor. Villaägare betalar 148 kronor, medan bostadsrättsinnehavare kommer undan med 134 kronor i skatt. Skatten på hyresboende har dessutom ökat snabbast de senaste åren.
Beskattningen slår hårt mot de redan utsatta hyresgästerna, av vilka var tredje har svårt att klara löpande utgifter mot knappt var tionde i villa. Delvis som en följd av skatterna har hyresrätt blivit den dyraste boendeformen: En bostad på fyra rum och kök kostar, enligt SCB, 5870 kronor i månaden i hyresrätt mot 4320 kronor i villa.
Detta är ett resultat av en svårartad politisk cynism med långtgående följder för exempelvis segregationen. Alla som har möjlighet uppmanas indirekt skaffa privat boende, de som inte har något val – som inte kan få lån – hamnar i strykklass och beskattas hårdare.
Barbro Engman levererar också en unikt – för att vara ordförande för en socialdemokratisk frontorganisation – hård kritik mot regeringspartiet. Att under tolv år vid makten inte ha rättat till bostadsbeskattningens orättvisor kallar hon ”skamligt”, och om socialdemokraternas utlovade utvärdering skriver hon: ”Om finansminister Per Nuder får sista ordet finns nog inte mycket att hoppas på”.
Borgaralliansens politik kallar hon ”om möjligt sämre än regeringens”. Slopad fastighetsskatt ger visserligen en hundring i månaden, men andra borgerliga förslag kommer att höja hyran mycket mer än så.
Nästa regering, oavsett färg, måste tvingas att återskapa rättvisan mellan olika boendeformer, och ett första steg vore att slopa fastighetsskatten specifikt för hyresrätter. Vad gäller fastighetsskatten i övrigt har borgarna visserligen en poäng i att den kan drabba enskilda rätt hårt. Men skadan har begränsats av ett inkomsttak på skatten.
Frågan måste också vägas mot att rörligt kapital är flyktigt – rika har alla möjligheter att skicka sin förmögenhet utomlands och därmed undvika beskattning. Men deras hus står där de står, vilket talar för att fastighetsskatten ska finnas kvar.
