Varje år söker flera homo- eller bisexuella och transpersoner skydd här. Ofta har de straffats brutalt för att ha älskat ”fel” eller vägrat acceptera de begränsningar som följer med kön. Svensk lag räknar dem som flyktingar. Trots det lever många asylsökande hbt-personer i stor ovisshet och rädsla över att deporteras tillbaka till de omänskliga förhållanden de flytt ifrån. Detta sker för att svenska myndigheter systematiskt underskattar den förföljelse dessa grupper utsätts för, och behandlar homosexualitet som en egenskap som kan smusslas undan vid behov till skillnad från den självklara heterosexualiteten.
De asylsökande tillhör tyvärr inte den mest uppvaktade delen av hbt-gemenskapen ett valår som detta. Regeringspartiet socialdemokraternas ros är tillfälligt regnbågsfärgad och partiets annons deklarerar att ”Alla ska med”. Men bortom orden finns en verklighet som sällan kommer fram.
Sedan förra valet har socialdemokraterna och moderaterna tillsammans blockerat flera förslag i riksdagen som skulle stärkt asylsökande hbt-personers rättigheter.
Bland annat:
• Att inga homosexuella ska kunna avvisas med motiveringen att de kan leva dolt i hemlandet
• Att ensamma kvinnor inte lättvindigt ska kunna avvisas till ett liv på flykt inom hemlandets gränser
• Att Migrationsverket ska ge personalen mer hbt-kompetens
Det kan låta abstrakt, men flyktingpolitiken får i själva verket verkliga, livsavgörande konsekvenser för många – närmare bestämt för dem vars rätt till ett värdigt liv står under ständig förhandling. I behandlingen av de människor som söker skydd och upprättelse i Sverige kan vi få en skymt av oss själva och det samhälle vi skapar. Asylpolitiken handlar i slutändan om vilka som ska omfattas av ”rätten till rättigheter”.
Den svenska asylpolitiken är således allt annat än abstrakt för en ung kvinna som Ivana Hosain, 26 år, lesbisk och asylsökande från Bangladesh. För två år sedan blev Ivana och hennes flickvän påkomna med att ha en kärleksrelation då de läste vid universitetet. Båda relegerades omedelbart av universitetsledningen och fick inte ut några betyg trots fyra års studier. När deras familjer fick veta att de hade en relation hotade de Ivana och hennes flickvän till livet. Och det slutade inte där. Ett antal unga män, som läste vid samma universitet och tillhörde det fundamentalistiska partiet Muslimska Brödraskapet, tog sig in i Ivanas studentrum och misshandlade och våldtog henne upprepade gånger som bestraffning. Ivana såg bara en utväg: fly Bangladesh.
Nu har Ivana sökt asyl i Sverige två gånger. Två gånger har hon fått nej.
Migrationsverket skriver att Ivana kan återvända och bosätta sig i en stad där ingen känner henne. Migrationsverket rekommenderar också Ivana att leva i garderoben. Skulle hon utsättas för hot, vilket Migrationsverket inte tror, kan hon söka hjälp hos polisen – detta i ett land där poliser upprepade gånger våldtagit kvinnor på polisstationer.
Men det mest motsägelsefulla i Migrationsverkets resonemang är ändå att råda en lesbisk kvinna att söka skydd hos polis när homosexualitet enligt lag är förbjudet i Bangladesh. Samkönade relationer kan ge upp till livstids fängelse.
Man kan raljera över Migrationsverkets aningslösa uppmaningar, men faktum är att de inte är Migrationsverkets egna påhitt. Asylpolitiken är ytterst ett resultat av riksdagsmajoritetens och regeringens val – beslut som får ödesdigra konsekvenser för Ivana och andra i hennes situation.
En ansvarsfull politik kräver att utlänningslagen tar tydligare ställning för hbt-personers och kvinnors rättigheter, och att praxis följer efter.
Vi accepterar inte att förföljda hbt-personer utvisas tillbaka till länder där de riskerar livet eller allvarlig förföljelse om de inte döljer sin läggning livet ut.
Vi vill att man slutar uppmana ensamma kvinnor till flyktingskap i sitt eget land utan vare sig nätverk, rättsskydd eller möjlighet att försörja sig.
Vi vill att Migrationsverkets personal utbildas om asylsökande kvinnors och hbt-personers livsvillkor och rättigheter.
Vi kräver att Migrationsverket slopar det orimliga kravet att asylsökande som varit med om fruktansvärda upplevelser också ska bevisa att övergreppen riskerar att upprepas ifall de tvingas återvända.
Ivana väntar nu på sitt slutgiltiga beslut. Vi vill att Migrationsverket följer lagen och ger henne och andra i samma situation en chans att leva i frihet.
Anna-Karin Skantz vice förbundsordförande RFSL, Cajsa Unnbom redaktör för Artikel 14, Marit Östberg chefredaktör för Kom ut, Devrim Mavi, talesperson för Feministiskt Initiativ, Tasso Stafilidis, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, Ulf Holm, riksdagsledamot för Miljöpartiet de Gröna, Martin Andreasson, riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna.