Det gick an att se valvakan ända tills mufare och lufare började tokbada i fontäner. Då började jag och mitt sällskap att skämta om att i Åke Jävel-anda gå ut och förstöra busskurer och trampa ned blomplanteringar enligt den brända jordens taktik. Detta tills någon mycket riktigt påpekade att busskurer och offentliga pelargoner ju tillhör Göran Johansson, och att Göteborgs kommun förblivit socialdemokratisk. Nå – det var hur som helst ett inte särskilt roligt skämt. Vi suckade, tog en ny näve jordnötter och sjönk djupare ned i sofforna.
Analyserna vänsterifrån har under den senaste veckan generellt sett varit rätt så genomtänkta. Aftonbladets kloka Nisha Besara har, liksom många andra, påpekat att det finns orsaker att inte gräva ned sig helt. För det första att den borgerliga segern var betydligt mindre än vad många trodde, och landade på ett par procent. För det andra att folk inte röstade blått på grund av språktester, Björklund eller kristdemokratisk familjepolitik utan trots det. De röstade huvudsakligen för krafttag mot arbetslösheten, i det nya arbetarpartiets regi.
Någon har sagt att valresultatet inte var så mycket en seger för högern som ett nederlag för socialdemokraterna, och det ligger något i det.
Statsvetaren Bo Rothstein lät den 20 september publicera en debattarikel under rubriken ”Valet en triumf för socialdemokraterna”. Artikeln, som är lätt putslustig, driver tesen att Reinfeldts valseger i själva verket är det yttersta beviset på socialdemokratins absoluta hegemoni – nu har verkligheten visat att det är omöjligt att vinna ett svenskt val utan att bli mer sossig än sossarna, att slå dem på deras egen planhalva. Skillnaderna i den reella politiken kommer, enligt Rothstein, att bli rent marginella. Och visst, det är lätt att lalla med i Rothsteins välformulerade, och rätt kul, slutsats. New Labour-sosseriets statsadministrationsmaskin och Nya moderaterna är väl typ samma sak, skrattar den partilösa vänstern med Rothstein.
Men nu har det gått en dryg vecka efter valet. Under den veckan har våra nyhetsmedier kunnat berätta följande: det blir ingen flygskatt och Ryanair meddelar glatt att företaget då stannar i Sverige. Det blir med all sannolikhet krav på läkarintyg från första sjukdagen. Kristdemokraterna kan nog tänka sig att trots allt förhandla bort sitt krav på spelmonopol. Investmentmonstret Lehman Brothers har börjat kolla in köpare till Vin och Sprits kronjuvel Absolut Vodka och förväntar sig att självt tjäna miljararvoden på att mäkla fram rätt affärer.
Förmögenhetsskatten halveras, den småbesvärliga stopplagen (som förbjuder försäljning av offentligt finansierade akutsjukhus) ska bort och privata aktörer ska nog snart få gå in på apoteksmarknaden. Familjepolitiken är ytterst oklar men det ser ut som om det kan bli både en förkortning av föräldraförsäkringen, ett byte av pappamånader mot det mystiska jämställdhetsavdraget och vårdnadsbidrag. Tokkkristna friskolor har fått julafton. Och så vidare.
Slutsatsen är att det visst finns grader i helvetet. För den som både har barn och är arbetslös med a-kassa är det ganska viktiga gradskillnader. För klimatet spelar det trots allt en viss roll hur det blir med energiskatter och flygskatter. Och den Täbybo som nu både slipper fastighetsskatten, får en halverad förmögenhetsskatt och en trevligt litet bidrag till städhjälpen kommer också att märka en mer-än-marginell skillnad. Man bör tänka sig för två gånger innan man ramlar i den skenbara symmetrins intellektuella snygghet. Fram till 2010 kommer gradskillnaderna att vara avgörande i många i människors liv.
