De säljer illusioner”, säger Huascar om resebyråerna i Bolivia. Han kom hit för två månader sedan för att jobba ihop lite pengar. Än så länge har han inte fått ut någon lön och har inget att skicka hem och inget att betala hemresan med. Han är 39 år och har jobbat på byggen i Bolivia […]
De säljer illusioner”, säger Huascar om resebyråerna i Bolivia. Han kom hit för två månader sedan för att jobba ihop lite pengar. Än så länge har han inte fått ut någon lön och har inget att skicka hem och inget att betala hemresan med.
Han är 39 år och har jobbat på byggen i Bolivia i 15 år. Där får en byggjobbare runt tre kronor i timmen. I Europa skulle man få 2000–3000 dollar i månaden, påstods det. Visserligen hade Huascar hört talas om folk som åkt och jobbat utomlands och inte fått sina pengar, men han tog risken ändå. Han och hans fru jobbade ihop pengar till resan. Nu är frun kvar hemma med deras tre barn.
När Arbetaren träffar Huascar i Skärholmens LS lokal i Alby utanför Stockholm, är han för tillfället arbetslös. Sedan början av september och några veckor framåt har han arbetat över 100 timmar på byggen runt omkring Stockholm. Timlönen skulle vara 80 kronor, vilket är jämförelsevis bra. Om han bara fått lönen vill säga.
– Det är över 8000 kronor de är skyldiga mig. Förutom femhundra kronor i förskott på lönen har jag inte fått ut några pengar alls, säger Huascar.
Sedan Huascar försökte få besked om sin lön har det plötsligt blivit svårt att få tag i arbetsgivaren. Huascar har försökt flera gånger, men arbetsgivaren är aldrig inne. Nu har han fått besked om att han ska ringa klockan 17 senare samma dag.
Till dess vill Huascar ta med oss till sina gamla arbetsplats, men vågar inte på grund av konflikten.
Det var genom en boliviansk bekant som Huascar kom i kontakt med SAC. Han har inte behövt hjälp fram tills nu, säger han, men får han inte ut sin lön nu ska någon från Skärholmens LS följa med honom och konfrontera arbetsgivaren.
I LS-lokalen är väggarna täckta med affischer, de flesta med budskap på spanska. På bordet ligger en dvd-film, en svenskakurs för invandrare. Huascar har just börjat gå på Skärholmens LS svenskakurs för latinamerikaner.
Eftersom han bara har varit i Sverige i två månader har han inte fått något utvisningsbeslut ännu, och därför får han 2000 kronor från Migrationsverket varje månad. Pengarna ska fungera som socialbidrag, men motsvarar bara runt 60 procent av socialbidragsnormen. Månadshyran, för ett rum i en lägenhet med två latinamerikanska familjer, är på 1500 kronor.
– Jag har fått in några hundra kronor på andra småjobb. Men nu åker jag kanske tillbaka hem när jag kan, det känns hopplöst här. Jag vill ju kunna skicka hem pengar till mina barn.
Arbetsgivaren för byggföretaget är också från Latinamerika, och han anställer bara andra latinamerikaner, säger Huascar. Själv fick han tips om byggjobbet från en boliviansk man som han träffade på centralstationen när denne själv var på väg hem.
Huascar har varit och arbetat utomlands tidigare. För tre år sedan var han i Spanien några månader. Hemma i Bolivia hörde han sedan talas om hur bra Sverige var. Han arbetade åt en kvinna som tidigare bott i Sverige, och vars bror flyttat hit. Men det var för 20–30 år sedan, när det var mycket lättare både att få jobb och att få stanna.
– Problemet är de som tjänar pengar på att sälja illusioner om hur bra det är här. Situationen i Bolivia är så svår, alla vill ha något bättre. Men nu börjar jag ångra mig.
Fast just nu går det inte, några pengar att åka tillbaka för har han inte.
På eftermiddagen ringer Huascar sin arbetsgivare, men han är fortfarande oanträffbar.
Nu blir det inga fler telefonsamtal, nästa gång ska Huascar tillsammans med Ruben Tastas Duque från Skärholmens LS träffa arbetsgivaren öga mot öga.