”Vi ska genomföra skattesänkningar, främst för låg- och medelinkomsttagare”.
Det var moderatledaren Fredrik Reinfeldts mantra under valrörelsen – och även långt innan dess. I lätt modifierad form fördes slagordet även in i Allians för Sveriges valmanifest: ”… en stor inkomstskattereform, där tyngdpunkten ligger på att minska tröskel- och marginaleffekterna för låg- och medelinkomsttagare.”
Så kom budgetpropositionen, och hur blev det? Riksdagens utredningstjänst (RUT) har gjort en så kallad fördelningsanalys av budgetpropositionen och kommer, föga förvånande, fram till att det är höginkomsttagarna som drar vinstlotten. Precis som på de gamla moderaternas tid.
Om man väger in alla förslag i propositionen som rör enskildas och hushålls inkomster hamnar visserligen de flesta på plus, men hur mycket varierar kraftigt.
Budgetproppen innehåller skattesänkningar på 43 miljarder, som gynnar folk med jobb, fastigheter och förmögenheter. Samtidigt förstärks intäkterna med 17,5 miljarder, som betalas av pensionärer, sjukskrivna, föräldralediga och – framför allt – arbetslösa.
I RUT:s fördelningsanalys delas alla svenskar över 17 år med en inkomst över noll kronor upp i tio lika stora grupper, deciler, utifrån deras nuvarande bruttoinkomst (alltså lön etc före skatt). I diagrammet nedan framgår decilernas inkomstgränser, hur mycket varje grupp i genomsnitt påverkas av propositionen, såväl i kronor som i procent, samt hur stor del av regeringens alla nytillskjutna medel som kommer de olika grupperna till del.
Som synes är det personer med goda inkomster som tjänar mest, såväl i procent som kronor. Upp till en månadsinkomst på 16 000 kronor är vinsten helt marginell. Även i procent tjänar de med inkomster en bra bit över 20 000 kronor mest på regeringens förslag. Riktigt upprörande är spalten längst till höger. Räknat i reda kronor går 46 procent av ”reformutrymmet” till att sänka skatten till de 20 procent med högst inkomster.
I beräkningen ingår höjd a-kasseavgift, liksom att skattereduktionen för a-kasseavgiften avskaffas. Men skattereduktionen för fackligt medlemsskap,som också ska avskaffas, är inte med. Den är på omkring 100 kronor i månaden för de flesta. Det innebär att för fackmedlemmar i de fyra första decilerna är ”skattesänkningen” en ren förlustaffär, och helt marginell för inkomsttagare upp till närmare 20 000 i månaden.
Hur slår förändringarna på män respektive kvinnor? Jag citerar ur rapporten:
”Männens genomsnittliga nettoinkomst ökar med ca 4 600 kronor [per år] medan kvinnornas nettoinkomst ökar med ca 3 000 kronor av föreslagna förändringar. Av den totala förändringen tillfaller nästan 60 procent männen.”
Kan alliansen förklara bort dessa siffror? Förra veckan hölls allmänpolitisk debatt i riksdagen, och trots att rapporten då redan var ett par veckor gammal slingrade sig moderaternas Ulf Sjösten undan med att han inte tagit del av analysen, men att regeringens mål fortfarande är att ”vi riktar det här till dem som har lägsta och medelinkomster”. Ytterligare pressad av oppositionen vidhöll Sjösten att åtminstone själva jobbavdraget är utformat så.
Men inte ens detta stämmer, enligt RUT. Dagens ”puckelformiga” grundavdrag – alltså minskande avdrag för höga inkomster – gör att det rakare jobbavdraget är ”mindre fördelaktigt för de lägre decilgrupperna”.
Man kan inte annat än instämma i miljöpartiets Helena Leander inlägg i riksdagsdebatten: ”Nu får ni i alliansen faktiskt sluta att påstå att ni satsar mest på låginkomsttagarna”.
(Diagrammet återfinns i papperstidningen)
