Det ”nya arbetarpartiets” kärntrupp, Sven Otto Littorin, Anders Borg och Gunilla Carlsson började sin politiska bana tillsammans i Muf Östergötland, den tidens mest inflytelserika ungdomsförbund.
Då, på 1980-talet, när Berlinmuren ännu inte var riven och kommersiell radio och tv fortfarande var en nyliberal utopi hände något i den moderata ungdomsrörelsen. De lyssnade på ”Staten och kapitalet” med Ebba Grön, och gjorde uppror mot det vid den tiden mycket mer konservativt lagda moderata samlingspartiet och mot staten, som de kallade för överheten. De ville gå med i EG, sänka skatter, införa friskolor och avskaffa public servicemonopolet.
Förebilderna var Margaret Thatcher och Ronald Reagan. Hans Stigsson, ledarskribent på borgerliga Norrköpings tidningar var aktiv i Fria moderata studentförbundet, FMS, på 1980-talet. I en ledare beskriver han skämtsamt den tidens ungmoderata studentkretsar som ett mellanting mellan scoutrörelsen och Hells Angels. Han skriver:
– Vi var aldrig överens. Medan en annan var (är?) hopplöst reaktionär tillhörde Anders Borg de nyliberala apostlarna.
Per Wingren är idag riksdagsman för moderaterna. På 1980-talet satt han i distriktsstyrelsen för Muf Östergötland tillsammans med Anders Borg, Gunilla Carlsson och Sven Otto Littorin, som på den tiden kallades för Totto.
– Anders Borg var den drivande kraften vad gällde idéutvecklingen, ständigt med en bok och dagstidning under armen, säger han.
Det var mestadels nyliberala filosofer som till exempel Hayek, Friedman, Smith och Burke som gällde, och teorierna diskuterades på eftermiddagarna efter skolan. Rykten florerar att det i Muf Östergötland också fanns drogliberala strömningar och att absurda diskussioner om till exempel rätten att inneha privata kärnvapen förekom, men detta var enligt Per Wingren inget som stod på den officiella agendan.
– Sitter man en kväll och diskuterar filosofi eller någon bok man har läst, så har man nog testat många olika konstiga idéer, säger han.
Biståndsminister Gunilla Carlsson tillhörde de i sammanhanget mer konservativt lagda och tog strid mot de drogliberala krafterna i förbundet. Det som lockade Gunilla Carlsson till Muf var dess engagemang för ett fritt och öppet Europa och att Sverige skulle gå med i EG. Då hon var föreningsordförande i Vadstena och jobbade i distriktsstyrelsen för Östergötland, handlade politiken mest om lokala frågor som rörde ungdomar.
– Vi ville till exempel ha möjlighet att välja skola, få bättre lärare, roligare skolgård, varför har inte vi ungdomar i Vadstena någonstans att gå på kvällen, kan vi måla vattentornet blått. Ja, du förstår, precis som i många av de andra ungdomsförbunden rörde sig frågorna kring kommunalpolitik, säger hon
En annan ungmoderat studentförening, där flera av dagens ministrar suttit i styrelsen, var FMS. Carl Bildt var ordförande mellan 1971 och 1973, tio år senare tillträdde Cecilia Stegö Chiló och 1990 blev Anders Borg vice ordförande. Året dessförinnan var han ordförande i den borgerliga mer konservativt lagda studentföreningen Heimdal, som har ett mörkbrunt förflutet. På 1930-talet ifrågasatte Heimdal mottagandet av judiska akademiker på flykt från nazisterna.
Carl Bildt var redaktör för FMS tidning Svensk linje 1969–1973. Under åren har tidningen bland annat diskuterat rätten att sälja sig själv som slav och huruvida det alls är rationellt att delta i politiska val.
– Det var häftigt att vara med i Muf, som på 1980-talet var känt för sina roliga fester.
Det berättar Charlotta Calås, som gick med i östgötaförbundet i början av 1990-talet. Ett par år tidigare drev Muf den riksomfattande kampanjen ”Det är fel att betala tv-licens”, som syftade till att avskaffa public servicemonopolet. Att Tobias Billström och Cecilia Stegö Chiló inte betalade tv-licensen låg helt i riktning med den tidens politiska anda. Charlotta Calås säger att hon blev förvånad över att det var så många av de nya ministrarna som hade betalat tv-licens.
De blåa rebellerna från 1980-talet förändrade både Sverige och moderaterna i en liberal riktning med sin högljudda opposition. Sedan dess har de yvigaste dragen slipats bort, även om den nyliberala kärnideologin består, något som visat sig tydligt under regeringens första tid vid makten. Eller som biståndsminister Gunilla Carlsson säger:
– Jag har samma grundläggande värderingar vi stod för då.