Det väckte visst rabalder när Arbetaren i våras (nr 20/2006) publicerade en artikel om ”klimatförnekare” – det fåtal forskare som ifrågasätter att jordens temperaturhöjning beror på mänsklig verksamhet. Reportaget sökte svaret på frågan varför de får så stort utrymme i debatten trots att deras åsikt är helt perifer i forskarvärlden. Att de stöds av starka ekonomiska intressen är en aspekt, att media vill framstå som opartiska genom att höra ”båda sidor” en annan.
Problemet är bara att frågan om mänsklig klimatpåverkan redan är avgjord, så långt man kan begära. Och media kallar inte in en representant från Flat Earth Society varje gång någon säger att jorden är rund, eller hur?
Ändå skrev Svenska Dagbladet en spydig ledarkommentar om att Arbetaren vill tysta obekväma röster och motsätter sig fri debatt. Denna näringslivets egen pressröst hörde länge till klimatskeptikerna. Så sent som den 13 juli förra året skrev chefred PJ Anders Linder i en hård kritik av Kyotoavtalet att ”kanske genomlever vi i stället en naturlig klimatfluktuation”. Höstens genomslag för klimatfrågan har dock fått PJ att backa. Den 19 november skriver han: ”Jag tror personligen att det är förnuftigt att omgående vidta ett antal åtgärder mot CO2-utsläppen”. Men flera av SvD:s ledarskribenter fortsätter att sprida osäkerhet i klimatfrågan.
Det mesta i vårt land kommer som bekant från USA, så även klimatskepticismen. Skeptikerna där har inte mer rätt än här, men de har betydligt större politiskt inflytande. Regeringen i Washington använder sig nämligen systematiskt av undermålig vetenskap till stöd för sina politiska idéer, och inte bara i klimatfrågan.
Republikanerna har exempelvis hävdat att kondomer inte skyddar mot hiv, att aborter orsakar bröstcancer och att stort sockerintag inte leder till fetma. Enligt vetenskapsjournalisten Chris Mooney för USA:s regering inte bara krig mot terrorism, utan även mot vetenskapen. Hans bok The republican war on science recenseras utförligt av Sven-Ove Hansson, professor vid KTH, i Folkvett (nr 4/2006).
Republikanernas viktigaste metod känns igen: att överdriva den vetenskapliga osäkerheten. Vita huset har beordrat att myndighetstexter som grundar sig på forskarsamhällets syn på klimatförändringar ska inkludera referenser till klimatskeptiska artiklar av lågt vetenskapligt värde. Dess slagord är ”sound science”, sund vetenskap, som hämtats från en kampanj som hävdar att bevisen för att passiv rökning orsakar cancer är svaga. Nämnde jag att det var Phillip Morris som startade kampanjen?
Den ”sunda vetenskapens” höjda bevisbörda ska förhindra att omvälvande beslut fattas på osäkra underlag, menar republikanerna. Man kunde ju önska att Bush varit lika noga med att kolla fakta innan USA startade krig i Irak med motiveringen att landet hade massförstörelsevapen!
Chris Mooney menar att republikanernas antivetenskapliga hållning bubblar upp ur ”Reagans politiska häxbrygd” – den allians mellan storföretag och högerkristna som nu har tagit över partiet. Båda dessa sfärer har problem med vissa vetenskapliga resultat och ett intresse av att röja undan dem. Sven-Ove Hansson lägger till att den antivetenskapliga argumentationen kan ha utvecklats under kreationismens resa från ren mumbo-jumbo till något mer sofistikerad intelligent design.
Kanske är det svaret även på varför Svenska Dagbladets ledarsida, med sin hemkokta brygd av näringlivsfinansierad konservatism och kristendom, så tjurnackad vägrat se verkligheten.
