Isabella Lund låter sina egna privata önskningar bli bärande antagande i sin debattreplik (Arbetaren 49/06), där hon påstår: ”…de som kan säga nej blir inte traumatiserade av prostitutionen”, vilket är retorik, inte vetenskap, och uttalandet saknar verklighetsförankring.
Hennes bild av hur det ser ut i prostitutionssammanhang är för undertecknad helt obekant. Jag känner en (1) person som klarat sig ur prostitution utan att vara mer eller mindre traumatiserad, detta efter att jag dagligen umgåtts i denna miljö med kvinnor i denna miljö under sju år och säkert mött fler kvinnor i prostitutionen än vad både Isabella Lund och referenten Petra Östergren gjort tillsammans.
Idag lutar jag mig, som akademiker, i första hand på gedigen svensk modern forskning som genomförts under lång tid (exempelvis S-A Månsson, U-C Hedin, J Kuosmanen) och statliga utredningar, och inte enbart mina personliga erfarenheter. Skillnaden mellan min tonvikt och Lund/Östergrens är att jag kämpar för att alla kvinnor ska få det bättre i samhället – oavsett bakgrund – där en ökad jämställdhet skulle komma hela befolkningen till gagn. Här är det viktigt att inse att om ”man” är emot fenomenet prostitution inte för den skull behöver vara emot den prostituerade. Risken med Lund/Östergrens synsätt då de vill avkriminalisera sexköparen är att kvinnor i prostitution istället kommer att allt djupare konserveras in i fältet.
Sexköpslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1999, gör det inte olagligt att sälja sexuella tjänster. Köpet är däremot kriminaliserat, där sexualbrottsutredningen, som lades fram till grund för lagförslaget, tog med maktaspekten som ytterligare en parameter. En av orsakerna är att köparen med pengar i hand anses ha möjlighet att gå in och ur sexköpsögonblicket när denne vill, inte säljaren.
Lund anför ologiska argument: ”…eftersom vi troligen aldrig kommer uppnå utopin om ett ”prostitutionsfritt samhälle får man anta en mer realistisk hållning …”. I Lunds dystopi kommer allt naturligtvis att hänga på individuell förmåga att säga nej. Här kan vi vidare diskutera om att alla lagar som bryts vid något tillfälle av någon ska rivas upp? Vi har i vårt samhälle våldsverkare, narkotika- och ekonomiska brottslingar för att nämna några, trots att vi noga reglerat vad vi får eller inte får göra – varför skulle just sexköpslagen rivas bort?
Vi borde alla arbeta för att sexköpslagen implementeras i stat, kommun och landsting på alla nivåer. Att inte som i dag endast se till att de mest utsatta kvinnorna får hjälp, i stället vore det på sin plats att kvinnorna med erfarenhet av prostitution stöttas hela vägen tillbaka och in i samhället. Idag har ”du” större chans till behandling och stöd om ”du” är dubbeldiagnostiserad och är i prostitution än om ”du” bara är prostituerad. Kvinnan som bara mår dåligt eller vill sluta får inte hjälp.
Lund vill alltså att några kvinnors önskan ska bli överordnat alla kvinnors. I ett egofierat tillika neoliberalt samhälle kommer detta “jag vill” bli det salig allenagörandet. I Lunds värld ska inte bara statsmakten möjliggöra köp av prostituerade, nej, hon till och med kräver att såväl prostitution såsom den prostituerade ska normaliseras. Det är först då den sociala brännmärkningen av kvinnor i prostitution trollas bort. Det är då den prostituerade per automatik kommer att må bättre, påstår Lund. För närvarande existerar ingen empirisk forskning som påvisar detta, vare sig i Sverige, England, Holland eller Australien. Oavsett om prostitutionen är legal eller illegal.
Argumentationen bygger på uppdelning av frivilliga och ofrivilliga prostituerade, där forskningen visar att ”frivilligheten” istället har en glidande skala. En upplevd ”frivillighet” är inte detsamma som en faktisk. Initial ”frivillighet” övergår även den i tvångsmässighet: förr eller senare kommer en dag då kvinnan upplever att hon måste erbjuda tjänster som hon inte gått med på initialt. Därför att ”hon” blivit äldre, för att köparna kräver andra typer av tjänster, för att en ökad konkurrenssituation uppstått. En dag som kommer tidigare för vissa och senare för andra.
Språkbruk är viktigt i vår verklighetsuppfattning: smaka på ordet eskort; det låter som någon eskorteras från punkt A till punkt B. Snyggt och prydligt. Lund låter närmast upprörd när hon tillbakavisar Brunos inlägg om att få ”sitt arsel slickat” utan citerar en annan typ av köpare där situationen låter som tagen ur någon romantisk kiosklitteratur. Vad hände här med den sexuella frigjordheten? Det är så här det blir när retoriken osynliggör vad som egentligen händer; när språket förskönar verkligheten förändras också vår uppfattning om densamma. Slutar vi tala om vad som verkligen händer så upphör saker att existera. Påminns vi om fenomenets sjaskighet börjar vi bums att drömmande anföra argument som i vilken reklamfilm som helst där ytan är ren, luktfri och fräsch.
När Isabella Lund går in i debatten om prostitutionens vara eller icke-vara gör hon detta i egenskap av eskort. Alltså talar hon för något hon redan är i. Hon är inte den första och säkert inte den sista heller; att göra reklam för både sig och sin verksamhet. En anonymiserad partsinlaga helt enkelt över tjänster hon säger sig sälja.
ett TIPS till dig …
… som är osäker på vad Du tycker i frågan:
Ställ dig framför spegeln, titta dig själv i ögonen och säg ”jag är en hora” samtidigt som du känner efter i magen vad orden har för valör…
TIdigare inlägg: Isabella Lund 49/06.
