För en tid sedan tog Vetenskapsmagasinet i SVT2 upp fenomenet ”alternativ medicin”. Vi fick veta att många landsting använder våra skattepengar till alternativ medicin och alternativ behandling. Sjukvårdens ansvariga ursäktar sig med att alternativ medicin ju redan finns i samhället. Men varför använda sig av den? Vad har rosenterapi i vården att göra?
Att alternativ medicinvård blivit så otroligt populärt hos allmänheten tros bero på att man vänder sig dit för att få känna sig ompysslad och då man anser att sjukhusens personal inte bemöter sina patienter tillräckligt vänligt. Men patienten utsätter sig för reella risker när han eller hon går till den alternativa vården. Tror denne att hans cancer botas av nässelavkok eller elektrisk healing blir följden en katastrof. Näringsfriheten tillåter dock dessa healers att verka som de vill, och patienten att skada sin egen hälsa.
De som vänder sig till den alternativa medicinen tycker sig också göra uppror mot auktoriteter och mot det som hånfullt kallas skolmedicin. Säljare av alternativa preparat och behandlingar har en tendens att lansera sig som ett folkligt motstånd mot överhetens skolmedicin. Även vänstergrupper har infekterats av denna trend, och därtill ibland snärjts in i andlighetsträsket.
Alternativmedicinen och hälsokostbutikerna fungerar i symbios. Hälsokosten är en bransch som vuxit enormt och som är ekonomiskt viktig. Kanske är det därför som den granskas så lite. Våra skattepengar går via landstingen till ovetenskapliga behandlingsmetoder som beslutsfattare tror (!) fungerar. Risken är att pengar som borde gått till forskning i stället går till olika healingmetoder och kristallterapeuter.
Andarna har sannerligen gjort sitt intåg i våra samhällen – ibland i sällskap med buddistpräster, ibland tillsammans med kristna samfund. En del människor dras till indiska gurus, andra till antroposofin. Antroposofin har ju en synnerligen stark ställning med sina Waldorfskolor och sin biodynamiska odling (hur svensk medelklass kan sända sina barn till en institution där man tror på reinkarnation och har andra förryckta idéer begriper jag inte).
Medelklassens totala tankeförvirring: Tony Blairs hustru sänder hans avklippta naglar till sin guru för analys. Ronald Reagan använde sig av spåmän för att få vägledning i sin politik. Idag är det kristna fundamentalister som leder USA.
Fundamentalismen har blivit så stark att även en liberal politiker som Hillary Clinton känner sig tvingad att blanda in Gud i sina politiska tal. Om andarna bor hos den lilla skumma butiken som säljer kristaller och tarotkort eller i de stora kristna katedralerna (lutherska eller katolska) spelar nu ingen roll. De kristna har återtagit sin makt, nya läror bygger upp sin. Detta är vår väg bakåt mot ett närmast medeltida sätt att se verkligheten.
Hur drogs vi in i en sådan kväljande dimvärld? I ett par årtionden har media släppt fram alternativ medicin och andlighet och fört fram fenomenet som något positivt. För tv:s del även med en flod av underhållning i olika andligheters tecken innehållande bland annat djävulsutdrivare, återuppståndna döda, kontakter med ”den andra sidan”. I USA-producerade tv-serier dyker den kristne guden upp så ofta som möjligt – en slags produktplacering?
En gång försvarade de intellektuella det moderna konceptet. Upplysningen. Forskningen. Nu dansar de med andarna. En sådan skam.
