Regeringen står nu i begrepp att allvarligt försämra anställningstryggheten i Sverige. När a-kassan slaktades kunde högeralliansen med viss trovärdighet påstå att ”vadå, det här lovade vi ju före valet”. I fallet arbetsrätten står regeringen naken.
För ni kommer väl ihåg? För ungefär ett år sedan nådde debatten om arbetsrätten nästan kokpunkten. Massprotester i Frankrike stoppade ett förslag som skulle undanta unga från anställningstryggheten i två år. Sveriges mest nyliberala parti, centern, hakade på med ett liknande utspel på DN Debatt (”Slopa Las för unga” 3/2 2006). De övriga borgerliga partierna kände sig tvungna att distansera sig från centern. ”De nya moderaterna” hade ju – trots inre konvulsioner – på kongressen 2005 beslutat skrota sin tidigare kritik av arbetsrätten.
I samma veva förra vintern lades ett lagförslag som senare klubbades igenom i riksdagen om vissa förändringar i Las. Arbetaren (se nr 9/2006) var positiva till att tiden innan en tillfälligt anställd skulle fastanställas minskade från tre år till fjorton månader och att förtursrätten till anställning kortades från tolv till sex månader. Men vi kritiserade att förslaget gav arbetsgivarna rätt till fri visstidsanställning i fjorton månader – utan att som tidigare behöva motivera avsteget från det som är huvudregeln i Las, nämligen att anställningar gäller tills vidare.
Moderaterna lyckades avföra arbetsrätten från valrörelsen genom att lova att den skulle förbli sig lik. Trots att såväl näringsminister Olofsson som utrikesminister Bildt har fronderat mot statsministern har Reinfeldt har stått på sig. Trodde man.
Tills en promemoria vid årsskiftet lämnade Arbetsmarknadsdepartementet med förslag till mycket kraftfulla försämringar av anställningstryggheten – egentligen värre än de gamla centerförslagen. Det mest allvarliga är att det nu ska bli möjligt för arbetsgivare att ha folk anställda utan anställningsskydd i över fyra år!
Det förra riksdagsbeslutet skulle träda i kraft vid halvårsskiftet, men den nya regeringen avser att till samma tidpunkt få igenom sina förslag: Fri visstidsanställning ska finnas kvar, men förlängs från fjorton månader till hela två år. Samtidigt minskar tiden för när vikariat måste övergå till fast anställning, från tre år till två år.
Kruxet är att dessa båda anställningsformer kan adderas. En person kan alltså först anställas på fri visstid i två år, och därefter som vikarie i ytterligare två år. Lägger man till provanställning kan tiden utan anställningsskydd öka till fyra år och sex månader.
Detta innebär en mycket kraftig försvagning av anställningsskyddet. Det kommer att upphäva Las huvudregel – tillsvidareanställningar – på stora delar av arbetsmarknaden, främst i servicesektorer, och i vanlig ordning är det arbetarkvinnor som drabbas hårdast.
Förslaget måste ses som nästa salva i högeralliansens krypskytte mot arbetarklassen och fackföreningsrörelsen. Alla vet att arbetare med otrygga anställningar har mycket mindre makt över löner och villkor än fast anställda. Den som klagar får ju gå. Det som kan tyckas vara lite pet med några månader hit eller dit får långsiktigt allvarliga konsekvenser. Dags att avslöja regeringens nya kläder!
