Den viktigaste slutsatsen i den rapport som FN:s klimatpanel IPCC släppte förra veckan är att det är människan som har orsakat uppvärmningen – bortom allt rimligt tvivel. Sedan 1850 har vi med våra utsläpp höjt jordens medeltemperatur med 0,8 grader, och fortsätter utsläppen tror forskare att det kan bli upp till 6,4 grader varmare år 2100. En lägsta nivå för temperaturhöjningen är enligt IPCC två grader.
Det är också den temperatur som EU har beslutat att vi inte får överstiga. Blir det varmare än två grader kan det nämligen få katastrofala konsekvenser när växthuseffekten börjar förstärka sig själv och blir ohejdbar.
Härom året slog en omfattande brittisk regeringsrapport fast faran med att höja temperaturen med över två grader. Rapporten kom också fram till att om en sådan uppvärmning ska kunna undvikas krävs att koldioxidhalten i atmosfären inte överstiger 450 ppm (parts per million, miljondelar). I dag är halten 380 ppm.
Ett sådant mål skulle kräva radikala utsläppsminskningar i hela världen. Arbetarens beräkningar visar att varje invånare på jorden får släppa ut max 1,2 ton koldioxid år 2030. För Sveriges del innebär det att vi måste minska våra totala koldioxidutsläpp med 80 procent till år 2030.
Erland Källén är professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet. Han tycker att det låter rimligt att i-länderna måste minska sina utsläpp med 80–90 procent fram till 2030, men ser EU:s mål om en minskning på 30 procent till 2020 som mer realistiskt.
– Det kommer förhoppningsvis att stabilisera koldioxidnivåerna på en rimlig nivå. Men för det första är det bara EU det gäller, och problemet handlar om hela världen. För det andra är det bara ett kortsiktigt mål, det krävs en ännu kraftigare utsläppsminskning på längre sikt för att vi verkligen ska stabilisera koldioxidhalten. I alla de scenarier som finns är temperaturökningen de närmsta hundra åren större än vad de varit de senaste hundra åren.
Men även om världen skulle lyckas minska sina utsläpp radikalt kan växthuseffekten accelerera innan vi når två grader.
– Tvågradersgränsen är inte något heligt, bara för att man håller uppvärmningen under den betyder det inte att allting är lugnt. Till exempel lär uppvärmningen i Arktis bli betydligt större än två grader, ungefär en dubbelt så kraftig uppvärmning. Fyra grader varmare i Arktis innebär fortsatt avsmältning av havsisen och av Grönlands glaciärer.
Miljöorganisationernas krav på utsläppsminskningar skiljer sig inte så mycket åt. Världsnaturfonden, WWF, vill ha en minskning på 80 procent till 2050, Greenpeace menar att Norden måste minska utsläppen med 60 procent till 2030 och Miljöförbundet Jordens vänner, MJV, kräver en halvering av utsläppen till 2020. Ingen organisation sätter upp mål som är tillräckliga för att hålla temperaturen under två grader. Skälet är att sådana mål inte skulle vara rimliga att driva just nu, menar organisationerna.
– En halvering till 2020 är ett rimligt delmål för att kunna minska med 80–90 procent till år 2050. Vi måste ha högt satta delmål eftersom läget är så akut, säger Karin Jacobson, organisationssekreterare på MJV.
Transporterna är en av de största bidragande faktorerna till att utsläppen ökar. Alla tre organisationer menar att det måste satsas mer på kollektivtrafiken.
– Vi måste tänka på hur vi transporterar oss och på mer resurseffektiva sätt som genererar mindre utsläpp. Vi kanske ska börja använda oss av till exempel videokonferenser i stället för att åka till mötena, säger Anna Söderström, projektledare på WWF.
Ingen av de miljöorganisationer som Arbetaren talar med är särskild imponerad av regeringens miljöpolitik hittills. De är också överens om att Sverige måste vara ett föregångsland när det gäller att minska sina utsläpp. Regeringen har satt som mål att minska utsläppen med 30 procent till 2020, men betonar hellre att utsläppsminskningar bör ske i utvecklingsländer.
– Om Sverige, som är ett av världens rikaste länder och har mycket skog för biobränsle, vattenkraft och mycket pengar, inte klarar av det, vem gör det då? Vi kan inte säga till Bangladesh att de ska ändra på sig om vi inte gör det först, säger Martina Krüger, klimatansvarig på Greenpeace.
FAKTA / Så har vi räknat
För att stabilisera koldioxidhalten i atmosfären till omkring 450 ppm måste koldioxidutsläppen år 2030 vara nere i 10 miljarder ton per år, jämfört med dagens närmare 26 miljarder ton. Det innebär att varje person som lever på jorden då kan släppa ut max 1,2 ton per år.
En genomsnittssvensk släpper i dag ut 5,9 ton koldioxid per år. Det innebär att det krävs en minskning på 80 procent till 2030 för Sveriges invånare.
Källor: UK Meteorological Office, International Energy Agency.
