Alla steg mot att förändra de orättvisa löneskillnaderna mellan män och kvinnor på svensk arbetsmarknad är bra. Därför är det positivt att Handels är beredda att köra över industrin när de lägger jämställdhetspotten till löneökningar i nivå med industrin – och att motparten Svensk Handel går med på modellen. Kvinnors orättvist låga löner på svensk arbetsmarknad kan inte förändras så länge den mansdominerade industrin ”sätter märke” för hela avtalsrörelsen och inga kvinnodominerade förbund får sluta avtal som innebär högre löneökningar i procent. Det är ingen kraftfull omkörning vi talar om. Det avtal parterna blev överens om för handeln innan Svenskt näringsliv stoppade det innebar löneökningar på 12,6 procent på tre år. Industriavtalet innebar (utan pensionsuppgörelsen) 9,6 procent på tre år. Det kan låta som stora skillnader. Men anledningen till detta är det enkla faktum att 70 procent av de 150 000 medlemmarna i Handels är kvinnor som tjänar mindre än 20 000 kronor i månaden och därför omfattas av den nya jämställdhetspotten.
Trots att handeln ser ut att dra ifrån rejält, räknat i procent, kommer de långt ifrån ikapp industrin ens om tre år. Handels medlemmar i detaljhandeln tjänar i genomsnitt 17 914 kronor i månaden i dag (omräknat till heltid). Jämför detta med den genomsnittliga lönen för arbetare inom industrins teknikavtal: 20 948 kronor. Om avtalet inom tre år ger maskinoperatörerna 9,6 procent (= 2 011 kronor) och handelsanställda 12,6 procent (= 2 257 kronor) tjänar industriarbetarna fortfarande närmare tre tusen kronor mer i månaden om tre år . Vi talar alltså bara om ett första steg i rätt riktning.
Det är möjligt att konflikten redan är avblåst när du läser veckans Arbetaren. All logik talar för att Svenskt Näringsliv måste vika sig inför hotet om strejk. Handels går ut mycket försiktigt och varslar bara 6 000 av sina 150 000 medlemmar. Det är logiskt eftersom motparten är Svenskt Näringsliv och inte handelns arbetsgivare. Därför måste de övriga LO-förbunden svara kraftfullt för att tvinga Svenskt Näringsliv till reträtt.
Svenskt näringslivs styrelse består av 61 ordinarie ledamöter och 16 suppleanter. Vill förbunden gå hårt åt de branscher dessa styrelseledamöter representerar kan de alltså varsla brett. I styrelsen sitter Ica:s Kenneth Bengtsson, Volvos Leif Johansson, Postens Lisbeth Gusafsson, IBM:s Lars Stangehed, AstraZenecas Tord Svedberg och 56 ordinarie ledamöter till som fattat beslutet att stoppa satsningen på en jämställdhetspott.
Det kan inte vara pengarna det handlar om, det är inga stora summor att bråka om. Även om Handels skulle gå vinnande ur striden om jämställdhetspotten måste årets avtalsrörelse så här långt ändå sammanfattas som att arbetsgivarsidan dragit det längsta strået. För som vi tidigare skrivit på ledarplats borde det finnas ett löneutrymme på minst 5 procent per år om man utgår från Konjunkturinstitutets prognoser och summerar förväntad produktivitetsökning med inflation – och detta bara inom ramen för vad Medlingsinstitutet kallar en ”fungerande” lönebildning. Alla löneökningar som landar lägre än så innebär alltså en förskjutning i klasskampen till kapitalets fördel.