Det är lätt att bli vara pessimistisk när det gäller Afrika, kontinenten där nyhetsrapporteringen så ofta handlar om långvariga krig, torka och svältkatastrofer och utbredningen av hiv och aids. I Darfur i västra Sudan fortsätter kriget och konflikten har nu också spillt över till grannländerna Tchad och Centralafrikanska republiken.
Men det finns ljuspunkter. Inbördeskriget i Angola – ett av de mest långvariga på kontinenten – är över. Trots förra veckans strider i huvudstaden Kinshasa är Demokratiska republiken Kongo inne i en fredsprocess efter ett krig som troligen var det mest blodiga i världen sedan andra världskriget. I Liberia har svenska FN-soldater bidragit till att säkra freden och landets förre president Charles Taylor, en gammal kumpan till Libyens ledare Muammar Khadaffi, sitter i häkte i Haag i väntan på att rättegången hos den FN-stödda specialtribunalen för Sierra Leone ska inledas den 4 juni. Det var Taylors stöd till rebellerna i Sierra Leone som var en viktig orsak till att en av Afrikas grymmaste konflikter i modern tid, skildrad i bioaktuella Blood Diamond, blev så långvarig.
I allt fler afrikanska länder hålls demokratiska val, en utveckling som sällan får någon större uppmärksamhet. I Mauretanien kunde drygt en miljon väljare i söndags delta i andra omgången av presidentvalet, slutet på en process där medborgarna för första gången efter självständigheten 1960 fått delta i fria val. Det visar att även ett fattigt land där islam dominerar kan vända ryggen mot enpartistyre och militärdiktatur.
Även på det ekonomiska området sker framsteg. För några veckor sedan kom Internationella valutafonden, IMF, med optimistiska omdömen om ett av världens fattigaste länder, Etiopien, där ekonomisk tillväxt också har gjort att vanliga etiopiers levnadsstandard ökar. Och Världsbanken rapporterade nyligen att tillväxten är god i en rad länder och pekade på att kinesiska satsningar i Afrika betyder mycket liksom höjda priser på många råvaror.
Men Kinas nyväckta intresse för Afrika har många sidor, vilket belyses i senaste numret av tidskriften Södra Afrika. Kina kan genom sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd förhindra FN-insatser i konfliktområden som Darfur och Kinas oljeköp, bistånd och lånepolitik frigör resurser för regimens krigföring.
Medan allt fler västländer numera, i alla fall selektivt, ställer villkor på respekt för mänskliga rättigheter för bistånd, så är Kinas intresse för dessa frågor obefintligt. Det finns de som ser paralleller mellan västlig och kinesisk imperialism och bland afrikaner växer nu kritiken mot den kinesiska närvaron.
President Robert Mugabe i Zimbabwe har allt färre vänner i världen. Men Kina är än så länge en trogen bundsförvant, Israel levererar vattenkanoner som används för att slå ner protester i arbetarförorterna och grannländer som Sydafrika och Zambia ger politiskt stöd medan Angola uppges vara berett att nästa vecka skicka paramilitära polisförband till Mugabes stöd.
På måndagen rapporterades att Mugabe inför kritiken inom det egna partiet ska ha gått med på att hålla presidentval 2008. Med 80 procents arbetslöshet, världens högsta inflation och tre miljoner zimbabwier i exil ser det dock mörkt ut på kort sikt. Den forna frihetshjälten Mugabe har blivit en envåldshärskare som låter sin polis brutalt misshandla Morgan Tsvangirai och andra oppositionsledare. Chansen att den 83-årige Mugabe ska inse att hans tid är ute är liten och nu ökar risken för att landet exploderar i våld.
