”Jag kan väl säga så här, jag är förvånad över den svenska, den svenska feminismens totala kraftlöshet när väl ett av de grövsta övergreppen med könsundertoner har begåtts i senare tid. Helen Eduards är en utomordentligt kompetent ung kvinna. Ja ung, hon är i 35–40 årsåldern. En av de bästa medarbetarna som jag har sett […]
”Jag kan väl säga så här, jag är förvånad över den svenska, den svenska feminismens totala kraftlöshet när väl ett av de grövsta övergreppen med könsundertoner har begåtts i senare tid. Helen Eduards är en utomordentligt kompetent ung kvinna. Ja ung, hon är i 35–40 årsåldern. En av de bästa medarbetarna som jag har sett på den nivån i regeringskansliet. Enorm arbetskapacitet. Hon jobbar nära Lars Danielsson. Dessutom en stilig ung dam.”
Så kommenterade Göran Persson upprört departementsrådet Helen Eduards påstådda roll som älskarinna till Lars Danielsson.
Jag undrar: vad menade han? Mot vem gjordes övergrepp? Danielsson? Eduards? Och hallå, sa inte Persson själv en gång att han är feminist? I Sverige. Varför agerade han då så kraftlöst? Man kan ju också grunna på hans definition av svåra övergrepp och hur han ställer det i förhållande till sina egna uttalanden om en rad personer. En ytterligare fråga är om ”svensk feminisms” krafter ska ägnas åt att försvara två högt uppsatta regeringsmedarbetare mot ryktesspridning.
Serien Ordförande Persson har kritiserats för politisk grundhet men den har också hyllats, bland annat av Natalia Kazmierska i GT 26 mars 2007. Hon menar att Fichtelius bryter normen för journalistikens machoideal med testosteronstinna skjutjärnsfrågor och i stället försökt föra ett samtal. Hon kan ha rätt i att det var ett annat slags samtal – men även samtal kan styras. Det kan innehålla följdfrågor, fördjupningar och klargöranden. Är det inte då det blir verkligt intressant? Jo, om man ska följa, granska eller för all del samtala med makten menar jag att maktens grundvalar måste belysas. Exempelvis makt och kön. Citatet om svensk feminism var ett guldläge för en reporter till fördjupat samtal om makt och kön.
I slutet av 1990-talet genomfördes några av de mest progressiva könspolitiska åtgärderna på många år. Kriminaliseringen av sexköp är ett exempel, Kvinnofridslagarna är ett annat. Det skedde under den ”kära gamla Margaretas” tid som jämställdhetsminister 1998–2002. Hon som är ”en mycket märklig person” som inte gjort ”särskilt stora politiska insatser på senare tid” och vars arbete ”blivit allt mer marginaliserat.” Se där, ännu en möjlighet till djuplodning.
Jag har sparat en bild av GP-fotografen Stefan Berg på Persson och George W Bush från 2001 i Göteborg. Den uttrycker precis den mysighet Persson känner i Bushs närvaro. För Bush och Tony Blair är han inte kritisk emot, för dem finns ömsesidighet och förståelse från Persson. Härligt läge för samtal om maskulin homosocialitet på toppnivå.
Jag kan väl säga så här, jag är förvånad över att man kan lägga så mycket kraft på något med ett så totalt könlöst resultat.