– Vi förstår er helt enkelt inte, säger en dansk kvinna med hög stämma till två unga syriska kvinnor.
Undermeningen är att de måste förstå henne.
– För oss är det så avlägset att kvinnor inte är jämlika med männen. För oss är det otänkbart att vilja ha slöja och att inte kunna arbeta.
Konversationen pågår i salen bredvid mellan ett gäng äldre danskar och några unga studenter från Syrien på Danska institutet här i Damaskus. Det var uppenbarligen ett projekt under temat kulturell förståelse, vilket säkerligen var sponsrat av Danmark efter dålig publicitet av vissa teckningar. De båda unga kvinnorna försökte förgäves förklara att de också arbetar, och att knappt ens majoriteten av alla här bär slöja, men att det var lite av en trend för tillfället. Jag vet inte om det gick fram. Osökt kom jag att tänka på en kampanj som vägverket i Danmark haft nyligen, den med topless kvinnor för att sänka hastigheten i trafiken. Eller så kan man ha slöja på sig. Val framstår som så självklara utifrån den egna synvinkeln, sociala normer är som bekant inte lika lätta att se från samma håll.
En annan dag i Damaskus sitter jag i väntrummet hos tandläkaren. Bredvid mig sitter en kvinna med plåster på näsan. Tandläkaren kommer ut efter bönen och skämtar på ett avslappnat vis om hennes olika operationer, exakt vilka hon gjort har jag lite svårt att uppfatta, men plåstret är ju tydligt. Det verkar vara mer glamour än genans över att vilja korrigera det naturen tilldelat en, och slöjan verkar vara ett smärre ”problem” i jämförelse med boomen av plastikoperationer här.
Att vara skonad från sexualiserad reklam i det offentliga rummet (vilket för övrigt är hemskt skönt) innebär inte att vara skonad från normer. Att gå genom stan är ibland som att gå längs med en levande modeshow. Kvinnor med eller utan slöja är så tjusigt uppklädda att konstrasten blir skriande mot gamla fasader och gator med tusentals år på nacken. Kombinationen slöja, kort kjol och plastikopererad verkar inte vara en anakronism i detta sammanhang heller. Slöjan känns plötsligt så modern, så trendriktig, som den syriska studenten sa.
Den danska kvinnan hade dock redan ringat in sin verklighet. Hon visste redan hur syriska kvinnor i Damaskus lever. Och det var inte
i en modern plastikopererad värld. Om hon hade försökt att lyssna och sätta sig in i situationen för kvinnor här, inte bara vad gäller slöja och operationer förvisso, skulle det ha kunnat skapa förutsättningar till en öppen dialog och kritik av det egna samhället hos bägge parter, i stället för att tvingas in i en försvarsposition. Detta kunde möjligtvis ha ökat den kulturella förståelsen mellan några individer från en så kallad slöjbärande nation och en med nidbildande teckningar.
